Sveriges bild av Japan del III

Det här inlägget kommer att handla om japansk utbildning och skolor i Japan. Det vi svenskar främst tänker på när vi tänker på japanska skolor är disciplin och tonvis av läxor. Vilket stämmer med verkligheten. Men det som överraskar är hur bra japanska barn trivs i skolan jämfört med amerikanska och europeiska skolbarn, trots hård disciplin och läxor. Och läxor i Japan spänner inte bara över kvällarna utan även ofta över helger och lov.
Anledning till den höga trivseln trots tuff arbetsbelastning tror jag är att skolan har tydliga krav, samt är väldigt grupporienterad. Grundskolans undervisning i Japan kvalitetsgranskas regelbundet. Undervisningen är mer öppet elitorienterad och krävande för eleverna.
Om ni vill ha mer bakgrundsfakta över skolan i Japan följ länkerna, översikt över det japanska skolsystemet mer om det japanska skolsystemet .
Det japanska skolsystemet reformerades efter andra världskriget och de styrande i Japan anammade mycket av det amerikanska skolsystemet. Men barnuppfostran i Japan fokuserar på gruppen, inte individen som i USA, och den japanska kulturen är mycket annorlunda mot den amerikanska, och anglosaxiska kulturen. Sammanfattningsvis kan man väl säga att skolformen är amerikansk men innehållet traditionellt japanskt.
Mina japanska vänner berättar att man i japanska skolor inte förlitar sig enbart på anställd städpersonal utan att eleverna tillsammans med lärare och ibland även rektorn städar i skolan, något som skulle vara otänkbart i en amerikansk skola, eller i en svensk skola. I Japan har man en annan syn på hygien och städning. Jag glömmer aldrig när jag stod i hissen i ett japanskt varuhus och en affärsman i oklanderlig och mycket dyr svart kostym, steg in i hissen samtidigt som en lokalvårdare dyker upp och mycket långsamt börjar dammsuga listerna på hissens öppning. När städaren efter en ganska lång stund var klar, bugade sig affärsmannen mycket djupt och långsamt för städaren och tackade honom för att han utförde sitt arbete.
Japanska elever har uppgifter, ansvarsområden som man ansvarar för och inför loven storstädas skolorna.
Bilder från japanskt skolliv, länk

<a
Skolorna har också rätt stränga regler för elevernas yttre. Pojkar ska ha kort hår, lärarna tillåter inga målade naglar, de flesta skolor, både privata och kommunala, har skoluniform, speciellt i de högre stadierna.
För mer fakta om japansk skolkultur följ länken

Vår dotter som är tio år åker till skolan klockan 7.20 på morgonen. Jag åker alltid med henne och vi åker buss även om den tar längre tid än tunnelbanan, men det är för trångt på tunnelbanan i Tokyo under rusningstid. På bussen är det mest skolbarn med föräldrar och pensionärer. Skoldagen är från 8.20-15.00 sedan har hon eftermiddagsaktiviteter till klockan fyra. Utom på fredagarna då hon har Svenska skolan från ca 17-19. Många japanska skolbarn går i skolan på lördagarna även om staten officiellt tog bort lördagsundervisning år 2003.
Min dotter går en internationell skola vilket innebär att undervisningsspråket är engelska. Det är en flickskola från ålder 3-18 år. Skolan är indelad med kindergarten från 3-6 år, Junior School 7-10 år, Middle School 11-14 år och High School 15-18 år. Man går efter fyllda år och inte vilket år man är född när man börjar skolan, vilket innebär att barn födda sent på året börjar med kamrater födda året efter.

Det är tufft att börja skolan när man är liten på andra sidan jorden. Nytt språk, nya kamrater och mycket är annorlunda. Förutom engelska har matematik varit en utmaning. Att plötsligt befinna sig i en klass med kamrater runt omkring sig som har haft fyra gånger mer matematikundervisning än vad man själv har haft, har varit ett bryskt uppvaknande. Svenska skolans elever har dåliga kunskaper i matematik i en internationell jämförelse, framförallt med Asien, men även resten av världen. Det är ingen ny insikt, den nedåtgående trend gällande kunskaper i matematik bland svenska elever är en gammal nyhet. Frågan är varför man inte kan vända trenden i Sverige. Jag tror läraryrket låga status, samt lärarutbildnings låga attraktionskraft och kvalitet, är de viktigaste orsakerna. Personligen förstod jag inte matematik förrän jag kom till USA i tonåren och fick en didaktisk kunnig lärare som delade upp matematikämnet i olika byggstenar, delämnen, såsom geometri, algebra, statistik med mera. I Sverige hänger inte alltid matematikstudierna ihop utan de hänger löst i luften för många elever. Metodik krävs för att få kunskaper att fästa vid varandra. Jag blev glad när jag läste följande artikel, svenska elever är värda bättre och mer undervisning i matematik.
Många japanska barn och ungdomar går i ”cram schools” (juku/塾) på kvällarna. En anledning är att man vill komma in på attraktiva högstadieskolor, vid ca 13 års ålder, som har tuffa inträdeskrav. Alla universitet, vissa gymnasieskolor, en del högstadieskolor och ibland även mellanstadieskolor har inträdesprov (nyuugaku-juken/入学試験). Vissa skolor, speciellt privat skolor har uppflyttning till högre klasser utan examensprov vilket underlättar för eleverna och tar bort mycket stress.
Japanska skolor är uppdelade i tre termins system, och första terminen börjar i april. Nio års grundskola är obligatorisk men cirka 95% fortsätter till gymnasiet. Ungefär 80 % av japanerna fortsätter till högre utbildning efter gymnasiet.
Majoriteten av japanska barn går på kommunala skolor, cirka 90%, och alltid den närmast hemmet. Men många japaner lägger stora summor på privata skolor till sina barn. Privata skolor i Japan är mycket dyrt.
I skolan i Japan är ordning och reda i klassrummet – självklart. Första veckan i skolan dramatiserade min dotter och hennes kamrater skolans ordningsregler, sedan jobbade man vidare med trivselregler under bildlektionerna. Mycket typisk japanskt.

Det tar tid….

I svenska medier kan man läsa om allmänhetens, experternas och politikernas frustration över dystra bottenplaceringar för den svenska skolan på diverse internationella listor.

Regeringen presenterade nyligen ett delbetänkande av utredning Det tar tid (SOU2013:30) Betänkandet går att sammanfatta i en mening, nämligen att det tar tid innan reformerna ger resultat i form av förbättrade studieresultat i grundskolan.

När kan vi se förbättrade placeringar i de internationella kunskapsmätningarna?

Enligt betänkandet är det som tidigast från mitten av 2010-talet, men mer säkert först mot slutet av 2010-talet. Så det gäller att ha tålamod och navigera efter Lgr11 med dess nya kursplaner, kunskapskrav, skriftliga omdömen med mera.
När man talar om Skolutveckling brukar tala om två olika processer; ”bottom-up” eller ”top-down”.
Är man bekant med vetenskapsteori känner man igen begreppen, men annars är namnen ganska självförklarande. Kommer incitamenten till förändring uppifrån, från statligt eller nationellt håll såsom i fallet med Lgr11 är det en ”top-down” process. Reformen förväntas regna ner genom byråkratins pelarsal till läraren på klassrumsgolvet. Är process rotad i klassrummet, hos läraren, skall den växa sig upp i hierarkin och förgrena sig i toppen, ”bottom-up”. Båda utvecklingsprocesserna* beräknas att ta ungefär lika lång tid, 10-20 år innan implentering är fulländad

Det är en utmaning att få förändringar som genomförs från den nationella nivån – ”top-down” – att påverka undervisningen och få genomslag i skolans vardag. Under min egen skoltid var du-reformen fortfarande ganska ny och inte helt implementerad i min del av Sverige, vilken min mellanstadielärare sammanfattade med orden ”I Stockholm säger de du till sin lärare, men det är i Stockholm det!”
För att en reform skall lyckas måste det finnas en bred uppslutning bakom de centrala reformerna. Reformerna måste också vara efterfrågade, ”bottom-up”, för att de ska ha legitimitet. Jag skulle vilja påstå att med de steg man har tagit med Lgr11 och med den förnyade lärarutbildningen, finns det en legitimitet, en förankring i de bredda massorna även om det finns utmaningar, som jag har skrivit om tidigare, med lärarlegitimationen med mera.

För att skolutveckling överhuvudtaget skall komma till stånd är det viktigt att komma åt och känna till vilka åtgärder som verkligen påverkar det som sker i mötet mellan lärare och elev, för det är endast de åtgärder som är de som har störst möjlighet att påverka studieresultaten, menar Per Thullberg, som leder den statliga utredningen om förbättrade resultat i grundskolan (U 2012:04).
Det är genom lärarna som förändringarna förverkligas, och lärarna behöver få tid för att genomföra förändringarna, lärarna tillsammans med skolledarna behöver lokalt förankrat utvecklingsstöd och lokalt förankrad kompetensutveckling – vi får hoppas på passionerade och kunniga skolpolitiker ute i våra kommuner som kan matcha skolornas behov.
För det kommer att behövas resurser för att finansiera reformarbetet. Politikerna ute i kommunerna måste inleda och hålla igång en dialog om förutsättningarna för och genomförandet av, förändringarna.
Det finns också flera utmaningar kvar på statlig nivå. Lärarutbildningen genomgår en efterfrågade reform och effekterna av den nya lärarutbildningen och av den återinförda speciallärarutbildningen kommer sannolikt att vänta på sig ännu längre, kanske ända tills mitten eller slutet av 2020-talet.

Men som sagt, det tar tid..

*Paul A. Sabatier (1986). Top-Down and Bottom-Up Approaches to Implementation Research: a Critical Analysis and Suggested Synthesis. Journal of Public Policy, 6, pp 21-48. doi:10.1017/S0143814X00003846

Vinst i välfärden

Skattepengar har alltid gått till vinstdrivna företag i Sverige. Läkemedelsföretag, läromedelsföretag, byggföretag med flera. I slutändan har skattemedel alltid gått till företag med lönsamhet som krav för fortlevnad på den öppna marknaden. Inget nytt eller kontroversiellt med detta.
Problemet är inte vinsterna utan om kvalitet blir lidande på grund av att man tar ut pengar ur verksamheten och på så sätt försämrar kvalitén. Speciellt känsligt är detta inom utbildning, omsorg och vårdsektorn. Här måste lagstiftningen förbättras och anpassas till verkligheten.
Om man underkänner vinst som en drivkraft för effektivare verksamhet skulle man endast ha offentligt ägande i hela samhället. Om det fanns en automatik mellan avsaknad av vinstdrivande aspekter och högkvalitativa verksamheter skulle jag vilja se den forskningen, eller ta del av den informationen.
Däremot krävs modern och alert lagstiftning vilket kräver kunniga och insatta politiker.

Värmdö kommun politiskt styre eller vanstyre?

Vad är fakta vad är myt när det gäller kritiken av den politiska och administrativa styrningen av Värmdö kommun? Vad vill koalitionen med perioden fram till valet? Hur bemöter man kritiken? Var, i vilket forum? Är kritiken en del av den oppositionella politiken eller finns det fog för oro?
För er som vill läsa, och är intresserade av dokumentet i sin helhet finns revisionsberättelsen länkad här! .
Men den allvarliga kritiken är utklippt ur dokumentet här nedan:

”Vi riktar kritik mot vård- och omsorgsstyrelsen samt de enskilda förtroendevalda i densamma för verksamhetsåret 2012.
Vi riktar anmärkning mot kommunstyrelsen och utbildningsstyrelsen samt de enskilda förtroendevalda i dessa organ för verksamhetsåret 2012.
Vi tillstyrker att kommunstyrelsen, nämnder/styrelser och förtroendevalda i dessa organ beviljas ansvarsfrihet.
Vi tillstyrker att kommunens årsredovisning för år 2012 godkänns. Den är upprättad i enlighet med den kommunala redovisningslagen och god redovisningssed.”

Jag tolkar kritiken som en knäpp på näsan. Man styrker ansvarsfrihet men man kritiserar bristen på agerande och uppföljning av politiska beslut.
Samtidigt läser jag i NVP om Värmdö kommuns ”vinst”, länk NVP.
Först och främst, kan en kommun gå med ”vinst”? Vinst är ett begrepp inom nationalekonomi och företagsekonomi och definieras som intäkter minus kostnader.
Vad som betraktas som intäkter, är pengar in i kommunkassan, främst skatter och avgifter, och vad som beräknas som kostnader för kommunen, är främst utbildning, omsorg, infrastruktur. Inom företagsekonomin så sker definitioner av vad som är intäkter och kostnader främst utifrån lagar och god redovisningspraxis.
Ideella föreningar, precis som kommuner, har inte i syfte att gå med vinst och ge utdelning till medlemmarna eller medborgarna, men de drivs inte för att gå med förlust heller. Aktiebolags vinst kan användas till investeringar, återköp av aktier eller aktieutdelning. Kommunens förväntade vinst kan gå till avbetalning av lån, infrastruktur satsningar, utbildningssatsningar med mera.
I kommunalskattelagen står det följande:
”Kommuner och landsting får driva näringsverksamhet, om den drivs utan vinstsyfte och går ut på att tillhandahålla allmännyttiga anläggningar eller tjänster åt medlemmarna i kommunen. Kommuner får genomföra åtgärder för att allmänt främja näringslivet i kommunen eller landstinget.”

Den sammanfattande mediala bilden av Värmdö är att det är en kommun som går med vinst på 40 miljoner, vilket överensstämmer med budget inför år 2012. Att alla nämnder och styrelser beviljas ansvarsfrihet men de har kritiseras för bristande uppföljning, kontroll och ledning.
Denna bild ger flera nya frågor.
Hur skall man bemöta kritiken, internt och externt? Politiskt behövs kritiken bemötas men finns det också något att lära av kritiken? Vilka praktiska åtgärder kan man ta till för att utveckla och förbättra förvaltningen av kommunen? Hur ska man använda överskottet på 40 miljoner skatteintäkter?

Värmdö kommun styrs av förtroendevalda, i Värmdö är de 51 stycken ledamöter i kommunfullmäktige. I Sverige som helhet finns det cirka 44 000 förtroendevalda i våra kommuner och landsting. Den stora majoritet av alla våra politiker, 97 procent, är fritidspolitiker och har alltså ett annat arbete vid sidan av politiken. Tjänstemännen har ett stort ansvar att bidra med kompetens och förvaltningstekniska lösningar för att rätt beslut skall fattas i de politiska församlingarna.
Det viktigaste för att kunna sköta en kommun är kommunikation, ärlighet, öppenhet och närhet till medborgarna. Sedan behövs kunskaper om lokala förhållanden, en helhetssyn för att kunna ta rätt beslut om vilka insatser och investeringar som behövs för att medborgarnas behov ska tillgodoses och lokalsamhället ska fungera.

Reflektioner från skuggan i skolans reformarbete

Idag blev jag själaglad! Sedan jag blev skolpolitiker för FP har jag kämpat för mer resurser till utsatta skolor, skolor som ekonomiskt, socialt och på andra sätt bär en tyngre del av ansvaret än andra skolor. Nedan citat från Jan Björklunds nyhetsbrev:
”……när en kommun ska fördela resurser mellan olika skolor måste hänsyn tas till vilka elever som finns på respektive skola, men i dag finns det kommuner som inte alls beaktar elevernas bakgrund. Jag vill skriva in i skollagen att kommunerna ska fördela resurser utifrån socioekonomiska faktorer, så att det kan finnas fler lärare och speciallärare på de skolor där behoven är större. Dessutom vill jag öronmärka karriärtjänster till skolor i utsatta områden.”
Du kan läsa hela intervjun i DN, länk här.
Anledningen till att dessa skolor skall få mer resurser är för att kunna genomföra en kvalitativ undervisning. Jag tror pengar spelar roll, men VAD man lägger pengar på spelar ännu större roll. Det är extremt viktigt att pengarna går till rätt saker, nämligen till eleverna, till undervisning och lärande. Under nittiotalet gödslades med projektpengar till skolorna, pengar som sällan kom eleverna till gagn, tyvärr. Jag har varit på galna och extremt kostsamma projekt, alla finansierade av staten och Stockholms kommun. Låt oss inte vandra på den vägen igen.
Något som bekymrar mig är att kraven på lärarlegitimation kommer att kräva att många lärare som idag är verksamma och erkänt skickliga pedagoger måste få sina pedagogiska kompetenser såväl som akademiska kompetenser validerade. Denna möjlighet till validering skall i första hand gälla lärare som har fast anställning och en del av kostnaden måste betalas av arbetsgivaren som har valt att anställa en icke behörig lärare( på bekostnad av en behörig?). Något man måste ta i beaktande var att lärarutbildningen genomgick också stora förändringar under den här tiden, från mitten av åttiotalet ända fram till nu har kursernas innehåll och behörighetskraven skiftat snabbt, precis som erhållna titlar efter lärarexamen. Detta har i sin tur försvårat det administrativa arbetet av genomförandet av utfärdandet av lärarlegitimationen eftersom kraven har varit väldigt olika och skiftat mycket snabbt. Min åsikt är att röran kring lärarutbildningar i Sverige är ett symtom som bevisar att skolan i Sverige är genom politiserad.
Men att vi ska ha behöriga lärare är en självklarhet, det handlar om elevernas rätt till professionellt bemötande och rättssäkerhet i betygssättning.
Fast, jag tror ändå att det största sveket mot svensk skola och dess elever var att man under den här tiden bytte attityd till lärandet, kraven blev otydliga och det fanns ett luddigt budskap om att man inte behövde plugga, och att allt lärande ska vara roligt eller lustfyllt. Lärandet sågs på som en produkt istället för en process. Lärare skulle inte kallas lärare utan handledare, och handledaren skulle coacha eleverna fram till kunskap. Jag har varit på fortbildningar där kursledarna har sagt att lärare är ett fult ord. Berätta jag om det i internationella sammanhang tror man att jag skämtar, men tyvärr.
Men fakta är att, för att bli bra på fotboll måste man träna, vill man bli bra på matematik måste man plugga, och vissa måste jobba mycket mer än andra. Begåvning faller olika, men med hårt arbete kan man nå längre än vad man tror. Får man dessutom en skicklig tränare, eller lärare, som är kunnig i sitt ämne och engagerad i sina elever, då sker utveckling. Men för att använda engelskan till hjälp, ”the teacher teaches” men ”the students learns”.

Och fortfarande är det laddat att prata om disciplin och arbetsro i klassrummen. Hur många vuxna skulle orka att sitta i den ljudnivå som råder i en svensk genomsnittlig årskurs sexa, och arbeta? Min dotter säger att det bästa med skolan i Japan är att det är lugn och ro, och att hon slippa sitta mellan några stökiga elever som krockkudde. Hennes självförtroende i lärandet har nått nya höjder.

I Sverige under nittiotalet genomgick svensk skola enorma förändringar, bland annat genom kommunaliseringen av den svenska skola, men även friskolereformen förändrade skolkartan i Sverige på ett drastiskt sätt. Under vägen gjordes det en del ordentliga klavertramp, ofta var syftet gott men konsekvenserna blev tragiska. Till exempel när det gäller språk. Språk är tungt att läsa, man måste plugga, finns ingen genväg, och med nittiotalets skolreformer monterades den svenska språkundervisning ner. Sverige hade kanske haft en av världens bästa obligatoriska språkutbildningar för barn och ungdomar. Vi som var födda på femtio- och sextiotalen fick gå i svensk skola när den var som bäst. Jag kom ihåg att jag började läsa engelska i årskurs tre på lågstadiet, tyska började jag läsa i årskurs sju på högstadiet, och i gymnasiet började jag med franska. På gymnasiet läste jag även affärsengelska, ”Business English”, och affärstyska, ”Deutsch für den Beruf”. Men kraven sänktes i svensk skola i slutet av åttiotalet och i början av nittiotalet. Eleverna fick höra att språk är tungt, och svårt och att ”alla pratar ändå engelska”! Snabbt sjönk språkkunskaperna i Sverige gällande andra språk än engelska. Idag är färre människor än någonsin trespråkiga i Sverige.
Idag läser jag japanska. Språkstudier är krävande. Men det öppnar ditt sinne, motverkar fördomar, stimulerar din hjärna, länk här, och leder till att man blir attraktiv på arbetsmarknaden.
Jag önskar att vi i Sverige skulle göra omfattande satsningar på språkreformer och modersmålsundervisningen, och på så sätt placera Sverige – inte bara som kunskapsnation – utan även som språknation, på en framskjuten plats på världskartan. Visst behövs satsningar på matematik och naturvetenskapliga ämnen men det är viktigt att lyfta fram humaniora. Varför då?
Jo, för språkkunskaper främjar frihandel, möjliggör världsfred och skapar livsglädje.

“That is what learning is. You suddenly understand something you’ve understood all your life, but in a new way.”
― Doris Lessing

”Rör inte vår rasism”

Ibland känner man sig lite naiv och dum, eller kanske bortgjord, eller missförstådd. Kanske har det att göra med att jag alltid tänker gott om människor. Jag ser inte världen i ont och gott eller svart och vit. Eller så bor jag bara långt ifrån Sverige, i en annan världsdel, och ser allt utifrån men ändå inifrån. Facebook har blivit mitt svenska fönster. Därför delade jag två bra artiklar som handlade om rasismen i Sverige. Den första var Jonas Hassen Khemiris artikel, och den andra Jasenko Selimovics artikel. Både speglade utifrån olika perspektiv, människor och verkligheter. Också olika dramaturgiska vinklingar, men båda beskriver samhället som en scen, en arena. Selimovic kom till Sverige, till den svenska scenen, samhället, som flykting i vuxen ålder, lärde sig svenska och Khemiri född i Sverige, svensk mamma och tunisisk pappa, gick på Södra Latin, uppväxt i Stockholm, olika människor olika liv också olika budskap och olika tankar att förmedla av innanför och utanförskap. Men jag kan inte låta bli att tycka att Khemiri är mer svensk i sitt sätt att skilja utanförskap och rasism, skolad och utbildad i Sverige, därför tror jag att hans text känns mer bekant, familjär och lättare att ta sig till. Det är Khemiris rikedom som författare, innanför och utanför samtidigt, och med kulturell skolning i en svensk idetradition och kontext, samt hans unika dramatisk skärpa, som gör hans text lysande och får oss att känna delaktighet samtidigt som han förmedlar ett politiskt budskap med styrka. Selimovic kommer vuxen som flykting till Sverige, hans resa är hans egen, hans kamp, hans inställning till det svenska samhället krävde att han valde att se sig som ansvarig och delaktig och inte som offer, för att kunna lyckas i det svenska samhället, gjorde han val som möjliggjorde hans integration i det svenska samhället. Val som jag som nu lever i en annan kultur och i en annan del av världen känner djup respekt och beundran inför.
Men på FB blev påhoppen otaliga efter upplägget av Jasenko Selimovic debatt inlägg. Och kritiken var skoningslös. Bland annat upplevde, speciellt andra medelålders vita män, att Selimovic använde härskarteknik eftersom han kallade Jonas Khemiri, min vän. I Sverige är det ovanligt att tilltala på detta sätt men i många andra kulturer mycket vedertaget. Selimovic lyfter upp människors individuella ansvar när man lever i ett samhälle där det råder konflikt mellan människors upplevelser och behov.
Det som är lite anmärkningsvärt är hur svenskt macho denna debatt är. Jag får känslan av tuppfäktning, inte alls av Selimovic eller Khemiri, utan av vänsterns intellektuella män runt omkring, ringarna på,vattnet tyckarna, oftast män ett fåtal kvinnor.
Men det som är viktigast är att inte låta vänstern ta monopol på kampen mot rasismen. Precis som med feminism och jämställdhet, är det viktig att här visa att kampen för människors lika värde kan föras lika mycket från ett liberalt håll. Och menar man allvar med att bekämpa rasism, och inte gynna Sverige Demokraterna, är det viktigt att vi liberaler inte tystas i vår analys och våra reflektioner av samhället. Det som är fascinerande är hur radikal och provocerande det liberala perspektivet är i Sverige. Men det är ännu mer märkligt att se hur svårt det är att hålla flera angreppsätt, vinklar, såsom individuella ansvaret och starka strukturers ömsesidiga påverkan av varandra, levande i debatten, samtidigt.

Mer socialliberalism med flexiblare regler

Vi som är föräldrar till barn födda på slutet av åttiotalet och början av nittiotalet delar nog en ängslan och oro över våra barns steg från barndomens trygghet till vuxenlivet, eller från studentliv till yrkeslivet. Kanske ett av de största utmaningar för en ung människa.
Idag råder det ett ”Ronja gap” mellan dessa två världar och det krävs mod att hoppa, och ett ordentligt skyddsnät för att våga. Arbetsmarknadsregler och välfärdssystem måste rattas och ändras hela tiden för att kunna motsvara verklighetens krav.
Artikeln i länken beskriver en ganska vanlig situation för många unga människor idag, länk. Man måste få testa sig fram på arbetsmarknaden, speciellt viktigt för alla de som inte har nätverk eller är nyinflyttade till en ort, eller till Sverige. Jag är glad för förslaget att skapa ett mer flexibelt försörjningsstöd som går att förena med arbete. Jag tror att risken är mindre att fastna i bidragsberoende om man får möjlighet att deltidsarbeta utan att förlora sitt försörjningsstöd, länk. Alla bidrag måste vara formade så att yrkesarbete lönar sig mer än ta emot stöd från samhället, alltid.

En del expats, människor som jobbar utanför sina egna länder på kontrakt, är motvilliga att återvända till Sverige. Främsta anledningen för många barnfamiljer utomlands är den svenska nationella skolan, vilket skiljer oss från våra skandinaviska vänner som verkar har högt förtroende för sina nationella skolor. En annan anledning är vårt höga skattetryck. Självklart finns det många andra saker som påverkar människors vilja att bo och leva utanför Sverige, som till exempel klimat, men det är knappast något man som politiker kan göra något åt. För att kunna locka duktiga människor, och hålla kvar kompetens i landet tror jag skattereformer är nödvändiga. Det känns som om Folkpartiets nya partiprogram är ett politiskt program i takt med tiden och omvärlden, nytt program för FP.
Ett bra utbildningssystem och ett jämställt samhälle är viktiga faktorer för att kunna bygga ett starkt samhälle för framtiden, ett samhälle som kan hävda sig i en global konkurrens, ett samhälle som erbjuder sina medborgare både trygghet och möjlighet till förverkligande, både för unga och gamla, kvinnor och män.

Women’s action network

Jag var inbjuden som talare av Women’s Action Network i samband med valet i Japan den 16 december. Jag fick precis reda på att länken är utlagd på nätet av mitt tal, här är direktlänken till mitt tal cirka 0.44 in i filmen. Notera att Powerpointen lever sitt eget liv, kommunikationsproblem, suck.
Mitt tal simultanttolkades till japanska av en duktig tolk, och vi hade gått igenom talet innan. Det är spännande och lärorikt att få delta i sådana här sammanhang i en helt annorlunda politisk kultur. Innan man börjar sina politiska diskussioner värmer man ofta upp med olika ”lekar” så alla ska känna sig bekväma och komma över sin blyghet. Vi som skulle tala på symposiet, vi var fyra talare, fem med tolken, och fick värma upp med en mycket mystisk lek där man skulle tycka tvärtom någon annan, på japanska.. Minst sagt förvirrande.
Japaner har svårt att uttrycka en motsägande åsikt. Japan är en extrem konsensus-kultur. Speciellt svårt för kvinnor att uttrycka och formulera egna åsikter i ett öppet forum.
När jag under mina luncher sitter i TV-soffan och tittar på Shinzo Abe-San och de andra politikerna argumentera i parlamentet har jag ännu inte sett någon höja rösten, det bara nickas hela tiden.

Women’s Action Network är en organisation som försöker främja och stötta kvinnor i Japan. Det är en ideell organisation, en paraplyorganisation som innehåller flera olika organisationer, för att främja kvinnor på olika arenor i Japan såsom politik, affärsverksamheter, med mera.
Organisation är väldigt aktiv i att stötta Fukushima regionen efter katastrofen för två år sedan, samt att lyfta fram kvinnor och barns utsatthet under och efter katastrofen.

Hur det gick för kvinnorna i valet i Japan i december förra året? Jo, den kvinnliga representation i parlamentet sjönk till 7,9% vilket placerar Japan på en jumboplats när det gäller kvinnlig representation i lagstiftande församling, nämligen 162 plats av 190 stater.

- Posted using BlogPress from my iPad

Location:Tokyo den 15 December 2012

”Good enough”

Igårkväll, var jag på Svenska Ambassaden i SWEA:s regi och pratade om jämställdhet och feminism. Det var fina, kloka och ärliga samtal om att vara kvinna i Sverige och Japan. Vi svenska kvinnor var alla glada och tacksamma över den svenska välfärdsmodellen som gör det möjligt att kombinera och förena föräldrarrollen med ett yrkesliv.
Men vi pratade också om hur tufft det är att räcka till, att orka med barn och heltidsarbete. Jag var ensamstående mamma till två små pojkar i ett antal år, jag har aldrig varit så sliten och utarbetad, konstant trött.
Men man får bestämma sig, för vad som är viktigt, och vad som går att välja bort.

Det har jag gjort.

Jag kommer aldrig att be om ursäkt när någon kommer och hälsa på mig för att det inte är städat. Jag kommer aldrig att kunna baka kanelbullar som någon gillar, inte ens mina barn gillar dem.
Jag är faktisk ganska usel på matlagning. En vän sa att jag har gett halvfabrikaten ett ansikte. Mina barn blev chockade när det fick reda på att man kunna göra köttbullar själva.
Jag vet inte vem det var som var tvungen att berätta det för dem.

Jag älskar att gå på fest, men jag är alltid jättenervös när jag ska ha fest för jag tror alltid att ingen ska komma, och om någon kommer, är jag livrädd att de ska ha tråkigt. Jag svettas alltid mycket när jag ska ha fest, för mycket.
Jag älskar att sporta, springa, gå, spela tennis, dansa och åka skidor, men jag är inte bra på en enda sport. Och det har jag aldrig varit.

Det bästa med mig är att jag är modig. Och att jag älskar att göra saker som jag aldrig har gjort förut.
Jag blir lycklig av människor, överlycklig över att få nya vänner. Och mina vänner behöver inte vara balla, vackra, rika eller kloka. Det räcker med ett gott hjärta och nära till skratt.

Jag kommer aldrig att ha ett vackert hem men jag kommer alltid att ha ett hem med en öppen dörr, och ett matbord med plats för familj och vänner.

Jag tror inte att det är bra att vara för fixerad vid sitt utseende för då glömmer man insidan. Men jag tror att det är viktigt med trevligt utseende för det är precis som pappret runt ett paket, det första man ser när man lämnar över gåvan, om ni förstår vad jag menar.
Men det finns ingen tråkigare än paket där det vackraste var omslagspappret, eftersom innehållet var tomt på mening.

Det är inte lätt att vara människa, men det är lättare när man är mätt, utsövd, älskad och frisk.
Jag önskar att alla fick vara, utsövda, älskade, mätta och friska. Världen skulle vara bättre då.

Men så är det inte.

Jag tror att det är viktigt att vi bestämmer vad som är viktigt och vad som faktiskt inte spelar så stor roll och lever våra liv därifrån.
Livet är kanske precis så enkelt eller precis så svårt.

Sveriges bild av Japan del II

Att vara kvinna i Japan och Sverige skiljer sig åt på många sätt. En sak är väldigt annorlunda, kvinnor i Japan yrkesarbetar i regel inte efter de har skaffat familj, medan svenska kvinnor är bland de kvinnor i världen som yrkesarbetar mest, oavsett sin familjesituation.
Ny data från Centrum for Work-Life Policy finner att japanska kvinnor med högskoleutbildning är mycket mer benägna än amerikanska kvinnor (74% mot 31%) att avsluta sina jobb frivilligt.
Men medan brist på barnomsorg är den främsta anledningen till att de flesta västerländska kvinnor tar ett avbrott i karriären, uppger kvinnor i Japan att anledningen för högutbildade kvinnor att sluta yrkesarbeta är att de har drivits bort från karriären på grund av ickestödjande arbetsmiljöer och chefer som inte värdesätter dem. Nästan två tredjedelar, 63% säger att de slutat för att deras karriär inte var tillfredsställande och en häpnadsväckande 49% säger att de kände sig tillbakahållna och inte fick jobba med det de var utbildade till och var kompetenta till, källa.
En bekant som har jobbat ett antal år i Japan berättade en ganska typisk historia för mig som illustrerar fenomenet. I min väns företag hade man i företagsledningen under en tid letat med ljus och lykta efter någon som var utbildad civilekonom med goda kunskaper i tyska, japanska och engelska för företagens expansion i västra delen av Honshu. Till slut fann man en japansk kvinna med kvalifikationer och önskvärda erfarenheter från den internationella företagsvärlden. Den svenska chefen var lycklig och nöjd över rekryteringen. Döm av hans förvåning när han dyker upp på kontoret ett halvår år senare och upptäcker att den anställda kvinnliga civilekonomen kokar kaffe för de män som han trodde att hon var anställd för att leda. När min bekant frågade vad som hade hänt fick han till svar att hon måste lära sig företaget från grunden, och börja på botten..
Tyvärr finns det flera liknande historier.
Orsaken till kvinnas lägre värde i samhället och speciellt i arbetslivet, går att härleda till den ursprungliga kinesiska filosofin Konfuciansimen, länk. Enligt den konfucianska samhällsstrukturen, ska kvinnor på alla nivåer inta en position lägre än män. De flesta konfucianer accepterade underkastelse av kvinnor till män som naturligt och riktigt. Konfuciansimen påverkar, och har påverkat Japan under många århundraden. I Japan är de flesta företag, stora såväl som små företag, familjeföretag, och de konfucianistiska hierarkierna, även om de är gamla, fortfarande levande traditioner som påverkar familjelivet såväl som företagskulturer och genomsyrar japansk kultur. Konfuciansimen bygger på fem givna relationer av underkastelse och hierarki, och den viktigaste kvinnliga dygden är underkastelse. Kvinnor förväntas uppvisa lydnad före alla andra dygder, och i varje skede av livet. Som barn måste flickor lyda sina fäder, som hustrur sina män, kvinnor måste vid varje skede av sina liv lyda en man, och som änkor, måste kvinnor lyda sina vuxna söner. Enligt den traditionella konfucianska tankesättet är aldrig en kvinna en autonom som är fri från manlig kontroll.
Många japanska kvinnor som jag har pratat med beskriver sina liv som en kamp för en väg ut ur de ”konfucianska skuggor.”

Här nedan kommer några Neo-Confucian inspirerade ordspråk.

” A woman’s duty is not to control or take charge.”

”Woman’s greatest duty is to produce a son.”

”A woman ruler is like a hen crowing.”

”A husband can marry twice, but his wife must never remarry.”

”The woman with no talent is the one who has merit.”

”Disorder is not sent down by Heaven, it is produced by women.”

”Those who cannot be taught, cannot be instructed. These are women and eunuchs.”

Det japanska skönhetsidealet är också en produkt av Konfuciansimen. Kvinnor ska vara ödmjuka och kyska, gulliga, kawaii, är kvinnoidealet högt upp i åldrarna. Och på de japanska stränderna är det inte mycket bar hud som visas, mycket kyskt. Men den stora orsaken till långärmade tröjor på stränderna, har att göra med att solbränna inte är ansett vackert, utan en sann skönhet är blek, mycket blek.
Men man har nästan alltid mycket kläder på sig, även när man får massage. Och man ber ofta ordentligt om ursäkt om man kommer åt någons bara hud.
Man bugar när man hälsar, istället för att ta i hand, kramas eller kindpussas. Men man bär sina barn nära sig i sele, året runt, på magen eller ryggen, men man håller inte på att pussa sina barn offentligt. Men man är fysiskt nära sina barn, man sover ofta tillsammans högt upp i åldrarna på futonmadrasser.
Där jag bor i Tokyo ser man många latte-mammor, överallt. Och eftersom män jobbar kan man plötsligt befinna sig på en kafé med många kvinnor runt omkring och absolut inga män. Men kommer man ut från Tokyo blir man plötsligt omgiven av fler äldre än yngre människor.
I Japan störtdyker nativiteten. Så sent som 1990, var det fler arbetsföra och japanska barn, siffran var 7 arbetsföra och barn mot 3 pensionärer. År 2050 kommer förhållandet att vara 1 till 1. Befolkningen åldras och barnafödande sjunker. Ett stort politiskt reformarbete måste till för att underlätta för unga att skaffa familj och möjliggöra kombinationen av yrkesliv och familjeliv.
Många Tokyobor skaffar hund istället för barn, och behandlar sina små kelgrisar mer som bebisar än djur. Det kryllar av affärer med kläder, och accessoarer för hundar, och många hundar är pyntade för tiotusentals yen!
Sammanfattningsvis, kvinnor i Sverige föder barn och yrkesarbetar. Kvinnor i Japan måste välja antingen en yrkeskarriär eller en familj. Kvinnor i hela världen måste stånga sig blodiga emot fördomar och stereotypa föreställningar, men i Japan har dessa en kulturfilosofisk förankring och genomsyrar företag och familjer, vilket innebär att om man utmanar stereotypa könsroller utmanar samhällets grundpelare.
Feminism är både teori, praktik och analys. Den feministiska angreppssättet är viktigt att använda för att förstå kvinnors utmaningar men också för att kunna förstå vilka fighter man ska välja att lägga energi på. Jag önskar av hela mitt hjärta att japanska flickor och kvinnor skall få mer makt att påverka och styra det japanska samhället, för hela Japans skull. Framtidens ledare, entreprenörer, forskare och ingenjörer måste plockas ur hela befolkningen, inte bara av de manliga 50%, först då kan Japan återfå och erövra sin plats på världsmarknaden.