Fattigdom i Japan

Jag trodde länge att tiggeri var förbjudet i Japan, att religiöst tiggeri, traditionellt utövat av buddhistmunkar, var enda tillåtna och accepterade formen av tiggeri. Men tiggeri är inte förbjudet i Japan. För mycket länge sedan, under samurajtiden, fanns ett förbud men nu förekommer det bara inte! Jag har under en tid försökt att forska i varför, speciellt eftersom det ökade tiggeriet i Sverige har varit mycket diskuterat i svenska medier. Fattigdom finns i Japan, och hemlöshet finns, speciellt i Tokyo där en liten etta kostar 100 000yen, och hyresvärden kräver ofta ett flertal referenser innan man hyr ut ens ett rum.
Det är svårt att hitta aktuell statistik när man som jag är ganska dålig på japanska, sidor som är översatta till engelska tenderar att vara något inaktuella. Engelskspråkiga dagstidningar är där jag hämtar mest fakta. Men statistik från 2011 redogör för 25 200 hemlösa i Japan och 5 700 i Tokyo, mycket lägre siffror än London, Paris och New York. Hemlösa i Japan tigger inte, även om de är hungriga. Förklaringarna är flera. Men en möjlig förklaring är ett japanskt kulturellt drag som kallas Gaman (我慢) vilket betyder ungefär ”att stå ut med det obärbara”, dignitet, tålamod men även självförnekelse. Begreppet kommer från zenbuddhismen och utgör ett religiöst ideal. Begreppets ursprung är från gamanzuyoi (我慢強い gaman-tsuyoi), som betyder ”lida igenom det obärbara” och styrka. Att tigga är värre än svälta, skulle man kunna sammanfatta det med.
När jag kom till Tokyo sa någon till mig att Tokyo hade världens fräschaste och renaste uteliggare eftersom ofuna, allmänna badhus, och onsen, heta källor, är överkomliga i pris och innebär att den stora majoriteten av de hemlösa kan hålla sig rena gratis eller för en mycket liten kostnad. Det finns dock de som är psykiskt sjuka, och inte klarar av att sköta sin hygien.
Något annat som är speciellt och signifikant för hemlösa i Japan och Tokyo är man inte ser några hemlösa personer som är påverkade av alkohol eller droger, alla ger ett spiknyktert intryck. Man ser inte heller några kvinnor eller människor under fyrtio år, bland de hemlösa.

I Japans finns fattigdom, men det är svårt att hitta fakta och siffror även här. Men jag vet att just barnfattigdomen är förhållandevis hög för att vara ett land med sådant högt ekonomiskt välstånd. Vid skilsmässa krävs inte fadern, som i Japan oftast är familjens ensamma familjeförsörjare, på något som helst ekonomiskt underhåll, vilket gör att skilsmässa kan bli en ekonomiskt katastrof för barnen och modern. I Japan är barnhem vanliga, eftersom fosterhemsplaceringar och adoption sällan förekommer. Barnhemsbarnen, är en ekonomiskt och socialt utsatt grupp, som lätt hamnar utanför samhället, då de saknar både nätverk och ibland även gedigen och sammanhängande utbildning.
Den 28 maj rapporterade nyheterna att man i Osaka, hade hittat en 28 årig mamma och hennes 3 år gamla dotter döda i en lägenhet, de hade svultit till döds. Sidan om den unga döda mamman fann polisen en lapp där det stod ”jag ville ge henne mer näringsriktig mat”. I lägenheten fanns inget kylskåp, den enda hushållsvaran som fanns i huset var salt och i obduktionsrapporten noterades att mammans och dotterns magar var helt tomma.
Kvinnan hade flytt från sin man som misshandlade henne.
Tyvärr förekommer det förhållandevis ofta nyheter i japanska medier om enskilda personer och familjer som har svultit sig till döds. Men ingen tigger.
Foto Charlotte Alveren Lunden

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s