Råder det språkrasism i Sverige?

Ann Cedreberg, chef för Språkrådet och Jennie Spetz, utredare vid Språkrådet skriver tillsammans en utmärkt och viktig artikel i DN/tisdag den 22 juli/med rubriken ”Näringslivet förlorar på att inte ta till vara på språken” där de presenterar en ganska dyster rapport angående den outnyttjade potentialen av flerspråkiga i Sverige.

Därav min rubrik.

Den lagliga rätten till modersmålsundervisning är stark i Sverige, förstärktes 2009, men enligt rapporten är i verkligheten ute på skolorna helt annorlunda, i kommunerna finns för få tecken på att ämnet är viktigt.

Ämnet berör mig på flera nivåer. Dels som gymnasielärare, i tjugo år har jag undervisat i teoretiska ämnen på en invandrartät gymnasieskola i Stockholm Stads närmaste sydliga förorter. Under åren 2010-2012 var jag skolpolitiker i Värmdö kommun där frågan om modersmålsundervisning kom upp relativt ofta med dess svårigheter och utmaningar. Tyvärr upplevde jag ofta att frågan om modersmålsundervisning inte vara prioriterad, av flera olika orsaker. En anledning är svårigheten att hitta behöriga lärare i olika modersmål, eftersom utbildningen till modersmålslärare är eftersatt. Jag pratade ofta med min mentor i riksdagen under den här tiden, Nina Lundström, FP politiker i riksdagen, själv med finska som första språk – om behovet att tillsätta medel och resurser för att stärka och förbättra modersmålsundervisning ute i våra kommuner.
Slutligen känner jag varmt för frågan eftersom jag sedan min flytt till Tokyo är modersmålslärare, en tjänst jag påbörjade höstterminen 2012, numera i rollen som huvudlärare på Svenska skolan i Tokyo. Cirka hälften av våra elever i Tokyo har japanska som modersmål och svenska som andra språk. De resterande eleverna har svenska som modersmål men engelska som skolspråk och akademiskt språk. Dessutom finns det ett antal elever med ytterligare språk som franska, arabiska, finska och ryska.

Mina perspektiv på problemet med ”språkrasism” är pedagogiska och didaktiska, såväl som politiska men mina slutsatser är som svensk och världsmedborgare. I Sverige har vi en fantastisk potential som vi inte drar fördel av. Enligt artikeln och rapporten förlorar svenska företag med internationella kontakter betydligt mer på uteblivna handelsavtal på grund av bristande språkkompetens än vad som är fallet i övriga EU. Dessutom har Sverige ungefär dubbel så hög andel flerspråkig befolkning som Frankrike och Tyskland. Sverige behöver fler civilingenjörer med språklig och kulturell kompetens, civilingenjörer som är flytande på farsi såväl som engelska och svenska. Något som är en nåbar möjlighet för Sverige med rätt prioriterade satsningar och som skulle stärka Sverige som industrination.

Dessutom handlar språkkunskaper inte bara om livschanser, breddad kompetens och mänskliga rättigheter utan det handlar även om likvärdighet. Enligt den omtalade PISA skolmätningen var tyvärr Sverige ett av de länder där skillnaden i skolresultat mellan 15-åringar med utländsk respektive svensk var som allra störst.

All forskning visar att en förstärkning i modersmålsundervisning hjälper och stödjer inlärning i svenska språket. Men det finns även forskning som tar fram och argumenterar för nödvändigheten att ett språk bör väljas som akademiskt språk. Fram till 10-12 års ålder kan två eller flera språk talas och skrivas med lätthet på likvärdig nivå men när studierna i skolan blir mer akademiska krävande måste ett språk prioriteras före ett annat. Detta märker jag av både som lärare och förälder. Samtidigt behöver det inte vara ett problem, utan ställer krav på skolor med fler modersmålslärare och kvalitativ bättre modersmålsundervisning för de högre stadierna och gymnasieskolan.
Skolinspektionen har lämnat en rapport i maj i år där man drar slutsatsen att undervisningen för nyanlända elever är allt för ensidigt fokuserad på svenskämnet och att eleverna inte får tillräckligt stöd och handledning på sitt modersmål för att kunna hämta in kunskap, vilket leder till att eleverna halkar efter onödigt mycket, enligt skolinspektionens rapport.
Vad som behövs är att kommuner anställer fler lärare och pedagoger med flerspråkigkompetens. Vikten av modersmålsundervisning måste lyftas fram, och satsningar på lärarutbildningar för lärare i ett flertal hemspråk.
Meritpoäng bör införas och finnas för studier i fler språk än de som ingår i moderna språk(ex tyska och franska), vilket skulle stimulera språkstudier.

Slutligen, det mångkulturella samhället måste stärkas i dessa bistra tider. Språk möjliggör kommunikation och integration och möten. Assimilation är inte idealet, utan integration.
För att möjliggöra ett tryggt mångkulturellt samhällsbyggandet behövs språklig och kulturell mångfald och inte enfald.
För att Sverige ska bli en ledande ekonomisk nation på den globala världsmarknaden krävs språkkompetens och kulturell kompetens, det handlar om ekonomi, välstånd, och människovärden.

– Posted using BlogPress from my iPad

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s