Människor talar om att skjuta politiska företrädare som inte passar dem i smaken på Facebook. Hat är många människors drivkraft, både i politiken och i livet.
Eller är det brist på argument?
Att erkänna politisk tillhörighet och söka medlemskap i ett politiskt parti idag innebär en utsatthet. Man slutar att vara privatperson och blir politiker och offentlig. Är det värt det? Jag får väl svara på den frågan om fyra år.
En del i min livskrets, arbetskamrater och bekanta frågade mig varför jag inte gick med i Miljöpartiet istället för Folkpartiet. Miljöpartiet har ökat sitt medlemstal med 54 %! MP tilltalar unga människor och kommer att få många förstagångs väljares stöd. Mustafa Can skriver i SVD idag (den 15 augusti) om MP:s frammarsch på södermalm i Stockholm. Folkpartiet har problem att tilltala unga människor idag, märks både på medlemsantal och röster.
Folkpartiet kanske inte har krympt sitt medlemstal, men många medlemmar har hög ålder vilket ger kompetens och stabilitet till partiet men kanske inte tilltalar unga lite hippa grupper. Jag vet inte. Miljön är den viktigaste frågan för unga människor idag enligt Mustafa Cans artikel och antagligen den viktigaste orsaken till MP:s framgångar.
Anledningar att jag valde FP framför MP är:
- Skolpolitiken. MP:s skolpolitik låter som VPK på 70-talet. Jag hörde Maria Wetterstrand säga på SVT att lärare i Sverige måste bli bättre på att leda grupparbete… suck!
- Utrikespolitiken. FP har en tydlig profil i utrikespolitiska frågor, svensk internationalism.
- Energipolitiken. Kärnkraft som komplement till vatten och vindkraft.
- Ekonomisk tillväxt. Jag tror att miljötekniska innovationer lättast kommer fram i samhällen som för en ekonomisk politik som främjar ekonomisk tillväxt.
Men sedan gillar jag MP:s socialliberala anda, det erkänner jag gärna! Jag gillar deras tankar om integritet och respekt för individen. Och deras engagemang och ansvar för miljöfrågorna. Men vem betalar någons friår? Jag känner respekt för att man som politiker tar hand om människors skattepengar. Pengar som människor har jobbat ihop.
Jag hörde epitetet ”batong-liberaler” på folkpartister idag, kan tänka mig vad som ligger bakom. Jag känner mig inte som en ”batong-liberal” även om jag är övertygad av rättigheter förutsätter skyldigheter.
PS: vi har fått en igelkott på tomten, vilket innebär att huggormen, som bodde där tidigare antagligen är uppäten. Min dotter ville ta upp fru Kotta i famnen och krama den. Men jag sa att det mesta i naturen skall respekteras och inte kramas!
Fred och förståelse.
socialliberal 