Socialliberalens dilemma

Vi socialliberaler, och folkpartister pratar sällan om problemet att vara i koalition. Överhuvudtaget pratar vi sällan om baksidan av politiska kompromisser, vilket är konstigt. För att vara trovärdiga i väljarnas ögon måste vi nog bli tydliga med att ibland är det svårt att vara ett litet parti med stort regeringsansvar. Och vi tar regeringsansvar. Och i många kommuner sitter vi med och tar ansvar i olika koalitioner. I Värmdö kommun där jag var invald i kommunfullmäktige, är folkpartiet, en del av en koalition med moderaterna, kristdemokraterna, och miljöpartiet. Under de två åren, 2010-2012, tänkte jag mycket på politiska kompromisser, när är det bra för oss som relativt litet parti och när är det förödande. Jag gick emot partilinjen öppet när det gällde förskolan i Charlottendal. För mig och FP var det en valfråga, och för mig en viktig sådan. Det känns inte bra att inte hålla sina vallöften och det känns inte bra att gå emot sin gruppledare. Men jag blev tvungen. Nu har vi en förstående gruppledare, som uppmanade mig att följa min övertygelse även om partilinjen i KF var en annan.
Folkpartiet består av ett gäng liberaler, vi har alla ett drag av individualism och som parti har vi extremt högt i tak. Kanske ibland för högt, vem vet, men detta pragmatiska draget hos FP har möjliggjort allianser och kompromisser, vilket har skapat handlingskraft och gjort skillnad. Jag kan faktiskt tycka att motsatsen är lite skrämmande, när alla individer i ett parti tycker exakt lika i alla frågor, då undrar man om det finns någon demokratisk process och öppenheten i det politiska arbetet i det partiet.


När jag var ansvarig skolpolitiker i Värmdö hade jag två duktiga politiker bredvid mig på varsin sida, som ordförande satt Marie Bladholm moderaterna, och Annika Andersson Ribbing, socialdemokraterna, vilka var invalda som ordförande, andra vice ordförande och jag själv som vice ordförande. I ärlighetens namn höll jag med moderaterna om deras politik till övervägande majoritet men inte alltid, i vissa frågor var jag närmare oppositionen. Sedan finns det viktiga skolpolitiska frågor där jag inte håller med någon av dem, och de inte mig, nämligen förstatligandet av skolan där vi i folkpartiet är relativt ensamma.
Till exempel så tror jag tror att Värmdö kommun skulle behöva fler friskolor, de friskolor vi har i kommunen är väldigt populära och det är långa köer till varje plats, och platsbrist på friskolor i kommunen är en av anledningarna till att många söker sig utanför Värmdö kommun. Samtidigt behöver vi införa differentierad skolpeng i fler av Sveriges kommuner bland annat i Värmdö. Vi behöver också satsa mer resurser på skolan i Värmdö. Jag tror att vi behöver bevara våra små skolor, små skolor når ofta bättre resultat än stora skolor samt erbjuder kvalitativa och trygga arbetsmiljöer, för stora och små. I Värmdö kommun har folkinitiativet, länk NVP fått ihop namnunderskrifter för att få till en folkomröstning angående förändringar angående skolorganisationen.
Det är viktigt att försöka finna politiska kompromisser inom utbildningsområdet för att möjliggöra långvariga spelregler för alla aktörer på marknaden, och tydliga beskeden till elever, föräldrar och lärare samt rektorer. Friskoleutredningen tillsattes av Jan Björklund för två år sedan och nu under försommaren har sex partier lyckats komma överens om framtida villkor för friskolor
Det är den största politiska uppgörelsen över blockgränsen på många år i Sverige, och i en fråga som varit djupt ideologiskt splittrande mellan blocken.

Många medborgare i Sverige är intresserade av politik men få är engagerade i partipolitik Endast 4 procent av befolkningen är medlemmar i ett politiskt parti och 1 procent är aktiva som bland annat förtroendevalda, SvD Opinion Ur en demokratisk synvinkel är det skrämmande få människor som engagerar sig för att vi ska få en bättre skola, mänskligare vård och en fungerande samhällsapparat. Någon sa att vi får de politiker vi förtjänar och det ligger väl en hel del i det. Många hoppar av sina uppdrag i förtur, vilket inte förvånar mig. Det är tungt att jobba politiskt, man känner sig ofta ensam, och utsatt.
Sedan finns det andra utmaningar, som att orka förena löne-arbete med politiskt frivilligt arbete och familjeliv. Som fritidspolitiker är man beroende av kompetenta tjänstemän och fungerade och ärlig kommunikation på alla nivåer. Ibland upplevde jag tyvärr att kommunikationen haltade, mellan politiker och tjänstemän. Där finns det utvecklingsområde att ta tag i, men mycket går att lösa om vilja finns såväl som förtroende och ömsesidig respekt mellan alla parter.

Location:Kompromiss, politiskt arbete, Värmdö, folkinitiativet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s