Okunnighet – demokratins förutsättning.

Suck. Jag får hela tiden höra av partikamrater, koalitionspolitiker och tjänstemän att det är ett problem att jag är skolmänniska och beslutar i skolpolitik. I tisdags var jag i Riksdagen och lyssnade på professor i statsvetenskap Tommy Möller. Jag ställde frågan om Sveriges riksdag innehåller för många förtroendevalda. I åtanke hade jag Tomas Bodströms utspel i en av kvällstidningarna där han kritiserade sin gamla arbetsplats.
I Sveriges riksdag sitter 349 ledamöter vilket gör oss till innehavare av världens näst största parlament efter Island, ur ett befolkningsrepresentativt perspektiv. Vi borde ur ett representativt perspektiv ha en befolkning på 60 miljoner för att motsvara cirka 350 ledamöter.
Dock har alla riksdagsledamöter en väldigt liten administrativ personalstyrka i Sverige jämfört med många andra länder. Viktigt att framhålla är också att många politiker är aktiva partipolitiskt i sina lokala föreningar och engagerade i sina kommuner och regioner, vilket är positivt ur ett geografiskt såväl som ur ett demokratiskt perspektiv.
Nåväl, professor Möller tycker att Sveriges riksdag innehåller för många ledamöter och är ineffektiv. Men han tycker politikernas bristande kompetens i sakfrågor är ett större problem. Dessutom var han kritisk till konstitutionsutskottets roll och sammansättning, vilket jag är den första att hålla med om.
Tillbaka till kommunpolitiken – är kompetens ett problem? Anders Bergman är Folkpartist och före detta bankdirektör och ansvarar för kommunens budget och ekonomifrågor. Anders kompetens är till stor glädje inte bara för koalitionen utan även för partiet. Jag har aldrig hört att det är ett problem att en ekonom tar hand om ekonomin…
Varför tycker man då att kompetens inom skolområdet provocerar?
Undrar hur gemene man tycker?

5 reaktioner på ”Okunnighet – demokratins förutsättning.

  1. Förstår inte inställningen att det ska vara en nackdel att ha kunskap och insikt om det man arbetar med. Har aldrig mött den inställningen någon annanstans än i Sverige. Vet inte om det är jante som spökar eller om det är en tanke om att man kan bedöm saker bättre om man är ren från förförståelse. Denna föreställning, oavsett utgångspunkt, säger att vem som helst kan bli en bra beslutsfattare bara man har rätt inställning. Inget kunde vara mer fel. Vi behöver politiker och beslutsfattare som har på fötterna i de områden de ansvarar för.

  2. Kompetens är förstås inte ett problem, fast man behöver ju inte vara lärare för att vara kompetent om skolan. Partiskhet kan däremot vara ett problem. Jag gissar att problemet ligger i att du är lärare och skolan består ju av både lärare, elever, föräldrar, rektor och andra tjänster. Ofta hamnar ju problembeskrivningar i snittet mellan lärare/elev och föräldrars uppfattning, rätt eller fel. Vi har ju en ordförande för Utbildningsstyrelsen som är lärare, där är det tydligt att i vissa frågor blir han mattelärare istället för ordförande i styrelsen, DET är ett problem, inte kompetensen i sig. Så kan man ikläda sig rätt roll i rätt forum så är ”inside” kompetensen en fördel. Nu är ju inte kompetens ett överflöd i Värmdö kommuns nämnder, snarare tvärtom, så jobba på du.

Lämna ett svar till Lars Avbryt svar