Pride for love

Det här är en berättelse om en elev, och en lärare, och ett möte med någon speciell. Läraren var jag, och det var min elev. Eleven, var väldigt intresserad och engagerad i alla mina ämnen, speciellt psykologi. Det hände att hon stannade kvar efter lektionernas slut och ställde frågor, och hon kom även ofta tidigt till klassrummet, påläst, och ofta laddad med nya frågor. Vi trivdes i varandras sällskap och pratade inte bara om lektionernas innehåll utan om livet i stort.
En dag när vi sitter och pratar innan en lektion säger hon, ”jag skulle vilja att du träffa nån”, ”javisst!” sa jag. Hon lyfter upp blicken och tittar mig djupt i ögonen, från skolbänken hon har flugit upp på. ”Någon speciell, mycket speciell”, hennes röstläge är lågt men hon betonar alla stavelserna med eftertryck.

Jag kommer ihåg att jag log, för jag inser att hon är kär, förälskad. Men sedan blir jag allvarlig eftersom det finns något ledset, oroligt som sveper över hennes ansikte. I mina elevers ålder är olycklig kärlek mer vanlig än lycklig sådan, så jag sätter mig ner sidan om henne, och frågar försiktigt om hennes känslor inte är besvarade. Ett stort leende sprider sig över hennes ansikte och når hennes ögon, ”Amie, tro mig, det är ömsesidigt!” säger hon och ser lycklig ut, skrattar, och fyller luften i klassrummet med vibrationer av nyförälskelse.
Hon frågar om jag kan stanna kvar efter lektionen på fredag eftermiddag för mötet med ”nån speciell”. Jag nickar till henne som svar precis innan klassrummet börjar fyllas med elever.
På fredagsmorgon har eleven och jag lektion tidigt på morgonen, religion. Hon verkar orolig och aningen disträ. När lektionen är slut påminner hon mig om mötet på eftermiddagen. Men jag har inte glömt.
Fredagseftermiddagens sista lektionspass tar slut vid fyratiden, och när det ringer ut, ringer det ut för helg, och alla elever springer ut ur klassrummet.
Efter tio minuter, eller en kvart, står jag ensam kvar och plockar med mina papper, då knackar det på den halvöppna klassrumsdörren. In kommer min elev, i sällskap med en sammanbiten tjej med tofs i håret och stora blå ögon. ”Amie, det här är T och, T det här är Amie, min lärare som jag har pratat om”. T och jag skakar hand och jag ställer frågor om vilken skola hon går i, vad hon ska göra efter gymnasiet, och vi börjar småprata. Min elev ser stolt på sin kärlek vid sin sida, och hon går från att ömt hålla handen till att lägga armen om hennes axlar. Efter en halvtimme går tjejerna,och vi önskar varandra trevlig helg.
Efter någon minut hör jag snabba springsteg i korridoren och min elev kommer in och ger mig en varm omfamning. ”Du är så cool” säger hon, jag svarar att det är hon också. Hon berättar att det var första gången hon presenterade T som sin flickvän och partner, och hon tyckte jag var en bra person, att träna på. Jag frågade om det kändes bra, och hon sa att det gjorde det.

På RFSL:s hemsida står det Vi anser att utbildningsväsendet bör genomsyras av en icke-heteronormativ syn på undervisning och bemötande eftersom skolan spelar en viktig roll i många ungdomars liv och vardag.

Alla vi som arbetar i skolan har ett viktigt uppdrag, ett uppdrag som handlar om kärlek och tolerans, och det handlar väldigt ofta om att bara finnas där och lyssna.
Inte så märkvärdigt egentligen….

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s