I Japan är sommaren lång och sommarloven korta

Att blogga innebär, för mig, att berätta om valda delar av sitt liv och att dela reflektioner och tankar kring det som sker, ibland är inläggen av mer yrkesmässig karaktär och ibland av mer politisk karaktär. Men självklart flyter oftast dessa olika vinklingar och perspektiv ihop. Min nyfikenhet och mina frågor styr mina blogginlägg i stor utsträckning. Det som påverkar mig och min vardag mest här i Tokyo, är mitt ansvar för min dotter. Att vara mamma till en skolflicka i Japan, är nästan ett heltidsjobb med läxor och logistik. Men det finns tid för annat också, engagemang och styrelsearbete i Swea Japan och plugga japanska. jag har också haft förmånen att fungera som politiskt bollplank för några olika politiska organisationer här i Japan. Dessutom jobbar jag deltid som svensklärare i Tokyo, på Swedish School of Tokyo, en kvällsskola för svensktalande barn och ungdomar i Tokyo.

Professionellt har jag nästan alltid rört mig i och omkring skolans värld, som gymnasielärare, ansvarig för skolutveckling, akademiskt arbete med inriktning på skolutveckling, som skolpolitiker och vidare som internationell skolkordinator i ett antal internationella projekt med EU finansiering.
Sedan är jag mor till tre barn, och som förälder har jag varit aktiv i barnens förskolor och skolor och varit med och dragit igång tre föräldradrivna förskolor, i tre olika modeller i två olika kommuner. Mina barn har gått på både friskolor och kommunala skolor. Jag vågar påstå att jag har bred erfarenhet och gedigen bakgrund när det gäller skolor och barn och ungdomar.
Jag vill gärna bjuda på insikter och sprida förståelse för att det finns andra sätt att se på utbildning och skola än vi gör i Sverige. Men det menar jag inte att vi ska kopiera olika länders skolsystem. Vi ska ha ett genuint svensk skolsystem, anpassat för en globaliserad värld. Men det finns att lära och studera, för många utmaningar är lika.
Efter snart ett år i Japan, börjar jag ana vad som gör den japanska skolan beundrad och respekterad runt om i världen. Jag ser mycket som är avundsvärt men jag ser också dess svagheter och utmaningar. Det är nyttigt, lärorikt och ofta väldigt givande att jämföra olika nationella skolor, dock är det lite vanskligt. Till exempel är det stora skillnader emellan privata och offentliga skolor, i Japan.
Källor som jag har använt till att författa följande blogginlägg är vänner, som beskriver både sin egen och sina barns skoltid i Japan, samt vissa officiella webbsidor, Education in Japan, Education Ministry of Japan, statistik , sidor och bloggar som jag har fått översatt och tolkat.

Jag har redan berättat en del i tidigare blogginlägg om hur Japan har valt att organisera sitt skolsystem. Men jag skulle vilja presentera mer fakta samt komma in på kända utmaningar som man har i det japanska skolsystemet.
I Japan börjar barnen i grundskolan vid 6 års ålder (shougaku / 小学). Kindergarten (youchien/幼稚園) är en valfri skolform men de flesta börjar youchien vid 3 års ålder, vilket innebär att skolstarten är betydligt tidigare än i Sverige.
Endast 9 års utbildning är obligatorisk och delas in i två stadier, ungefär elementära stadiet från 6 års ålder till och med tills man fyllt 12, och högstadiet upp till ungefär 16 års ålder. Gymnasiet är frivilligt, över 95% av eleverna fortsätter till gymnasiet och 97% av dessa elever går klart sin gymnasieutbildning. Trots bra siffror på en internationell arena, med endast 3% avhopp från gymnasiet, är avhoppen från gymnasiet, ”Futoko”, en av de mest diskuterade frågorna i japanska skolbloggar, Skolblogg, Skolblogg.
I japanska skolbloggar diskuteras flera olika problem och utmaningar som finns i den japanska skolan. Den mest påträngande och tragiska utmaningen är barnfattigdomen i Japan som är statistiskt högre än i Sverige och drabbar både små och stora barn hårt. Barn med skilda föräldrar har det tuffare i Japan än i Sverige eftersom skilsmässor är ovanligare här och kan innebära social skam och stigmatisering för barnen och familjerna.
En annan utmaning för skolorna och lärarna i Japan, de behöver bli bättre på att utveckla barnens unika sidor, stärka deras individuella särart. Japan är ett extremt kollektivistiskt samhälle, och skolan speglar samhället och lärarna fostrar till anpassning och assimilation, ibland till absurdum, vilket indirekt kan leda till ett annat problem, nämligen ”Ijime”, vilket betyder ungefär ”utfrysning” eller mobbing, inte fysisk mobbing med slag och sparkar, utan psykologisk. Många jag har pratat med tycker att lärarna inte gör tillräckligt åt ”Ijime”. De elever som är utsatta för ”Ijime” är elever som är annorlunda, fysiskt eller har särskiljande personlighetsdrag. Tyvärr leder ”Ijime” ibland till att barn och ungdomar tar livet av sig. Självmord bland unga är något som även händer i Sverige och i resten av världen, och som lämnar efter sig fruktansvärda känslor av sorg och vanmakt för alla vuxna såväl som ungdomar, som är indirekt eller direkt inblandade i de här tragiska och fruktansvärda incidenterna.
Det är ju alltid intressant att se vad man inte diskutera i sociala medier och traditionella medier när det gäller skolan, här i Japan. Man diskuterar till exempel inte lärarnas status, inte försämrade kunskapsnivåer, inte disciplinproblem. Vilket jag tolkar som att man inte upplever dessa frågor som några problem i Japan. Det vill säga svenska och japanska skolor har ganska olika utmaningar, men en del är gemensamma och liknar varandra som till exempel mobbing och utsatthet, ekonomisk utsatthet såväl som social isolering och avhopp från skolan.
I Japan är den offentliga grundskola gratis, men föräldrar förväntas stå för kostnader såsom skollunch och förnödenheter tillsammans med övriga kostnader såsom pennor, anteckningsböcker, lexikon mm, vilket är tufft för familjer med med låga inkomster och ansträngd ekonomi.

Alla universitet, de flesta högskolor och vissa gymnasier kräver inträdesprov (nyuugaku-juken / 入学 试 験). Privata skolor, har ett ”hiss-system” där eleverna kan flyttas upp till nästa årskurs utan examensprov. Vilket bidrar till privata skolors attraktion för både föräldrar och barn eftersom man slipper tidskrävande pluggande inför terminsproven. Privata skolor i Japan är mycket dyra, runt en halv miljon svenska kronor per termin. En del föräldrar lägger halva sin lön på skolavgifter. I privata skolor är inte innehållet i undervisningen lika styrd politiskt vilket ger lärare som jobbar i dessa skolor större frihet att ge alternativa historieskildringar och möjlighet att vara mer kritiska och öppna i klassrummen.
Studerande som underkänts på sina inträdesprov kan studera vid prep-skolor och försöka igen nästa år. Studenter som har otur att misslyckas upprepande gånger ges namnet ”Ronin” (betyder ungefär ”vandrare utan väg”). Titeln ”Ronin” anses vara ganska skamligt inom det japanska samhället och kan vara ofördelaktigt när man söker arbete efter att äntligen passerat sin examen.
Nästan alla skolor, även offentliga skolor kräver att studenterna bär uniformer (seifuku / 制服). Vissa skolor har även regler som säger att eleverna måste bära sin uniform vid alla tillfällen, på eller utanför campus. Ofta är samma skolor också väldigt stränga med att alla knappar ska vara knäppta, inget nagellack, uppsatt hår, och inga korta kjolar. Vilket innebär att en del, absoluta inte alla men en del tonårstjejerna efter skoldagen rullar upp sina kjolar i midjan och kjolen åker då upp från tillåtna knälånga kjolgränsen till den otillåtna halva-låret längden.. Nedan en affisch där lärare försöker uppfostra japanska kvinnliga elever till att ha anständig längd på sina kjolar.


Det finns vinter och sommar varianter av varje skolas uniform. Alla elever byter årstidsuniform på samma dag. Japan är ett samhälle där uniform är viktig och signalerar tillhörighet och rang. Skoluniform är en del av identiteten och signalerar gemenskap.


Bilden med flickorna på bilden ovan är en vanlig eftermiddagssyn på tunnelbanan i Tokyo. På bilden nedanför texten, på den lilla ensamma pojken, ser ni en uniform som används av pojkar från ålder 6-12 år under hela vintern. Det var många kalla morgnar vid busshållplatsen här i Tokyo då jag ville lyfta upp pojkarna i knäet och sno min jacka runt deras blåfrusna små smala ben. Pojkarna skakade oftast av köld.
Dock är pojkarnas sommar skoluniform avundsvärd då de har samma korta shorts och en kortärmad vit skjorta. Sommarhalvåret i Tokyo har ofta temperaturer över 30 grader under långa perioder.


Varje skoldag i de offentliga skolor i Japan, har eleverna dagliga sysslor, vilket inkluderar rengöring av klassrum, korridorer och skolgårdar, vilket kallas ”O-Souji” (‘hedervärda rengöring ”) en period på cirka 15 minuter varje dag då alla aktiviteter stannar upp och elever och lärare plockar fram moppar, kvastar och hinkar och hjälps åt att städa och plocka upp, eller tillsammans servera mat till sina skolkamrater i skolbespisningen.


Internationella skolor har ofta ett annat men liknande system för att lära barn att ta ansvar för sin skolmiljö. Min dotter blev chockad över att hon fyra veckor per termin får tjänstgöra som monitor, antingen outdoor eller indoor monitor, och hjälpa till att dela ut och samla in hopprep, torka matsalsbord och plocka upp skräp, istället för leka och umgås med kompisar på rasterna.

Skolor i Japan, oavsett om huvudmannaskapet är privat eller offentligt är noga med att fostra barn och ungdomar till en gemensam värdegrund. Mycket tid läggs på att gå igenom önskvärt uppförande, diskussion av etiska dilemma, fostran till empati och respekt för varandra.


Min dotter går i en katolsk flickskola, en av Tokyos äldsta skolor, över hundra år gammal, och som drivs av en stiftelse, vilket innebär att skolan är helt utan vinstdrivande syfte. Vi, föräldrar och dottern, är mycket nöjda med skolan. Det är spännande med en flickskola, det traditionellt kvinnliga, behandlas respektfullt och har hög status. Skolan har inskrivit i sina stadgar att man ska fostra flickorna till framtida ledare. En intressant parentes är att av världens 14(!) kvinnliga stats- och regeringschefer har majoriteten gått i flickskolor.
När dotterns skola instiftades i Tokyo var det banbrytande att ge kvinnor gedigen akademisk utbildning. Jag har ingen aktuell statistik, men jag har träffat en del kvinnor som har valt att konvertera till kristendomen eftersom man anser att kvinnor har högre status utanför Konfucianism kultursfär, och man beundrar västerländsk humanism och ser kristendomen med sin jämlikhetstanke som eftersträvansvärd. En del föräldrar anser därför att det är stärkande för deras döttrar att gå på en flickskola. I tidigare blogginlägg har jag skrivit om hur det är att vara kvinna i Japan, och orsaken till kvinnas lägre värde i samhället och speciellt i arbetslivet, vilken går att härleda till den ursprungliga kinesiska filosofin Konfucianismens , länk. Enligt den konfucianska samhällsstrukturen, ska kvinnor på alla nivåer inta en position lägre än män. De flesta konfucianer accepterade underkastelse av kvinnor till män som naturligt och riktigt. Konfuciansimen påverkar, och har påverkat Japan under många århundraden.

I Sverige finns inga katolska flickskolor, det finns inga flickskolor överhuvudtaget. I Sverige finns inga skoluniformer, vad jag känner till.
Här i Japan lever vi i en mycket annorlunda skolkultur. Det som min dotter upplever tyngst är läxorna. Min dotter kommer att få läxa över sommarlovet. Sommarlovsläxa är obligatoriska, men ofta lättsammare.
Jag har talat med många svenska föräldrar här i Tokyo. Alla är nöjda med skolorna i Japan, och har blandade känslor att återvända till svensk skolan – och så har vi.

4 reaktioner på ”I Japan är sommaren lång och sommarloven korta

  1. Riktigt bra artikel. Väldigt intressant att få insikt i detta med japansk skola. Vad jag förstått det som är det betydligt tuffare i grundskolan och i gymnasiet jämfört med studierna på universitetet. Många verkar studera riktigt hårt för att ta sig in på ett bra universitet, men efter det verkar det i många fall lugna ner sig, även fast jag tror detta är lite beroende på vad och var man studerar. Vad tror du om detta? Stämmer det? Hade varit roligt och höra din erfarenhet och åsikt i det hela.

    • Hej Viktor,
      Och tack för din kommentar. Jag känner mig inte tillräckligt insatt i den eftergymnasiala skolan i Japan, för att våga uttala mig. Men jag tror att du har rätt i vad du skriver. Träffat en del japaner som delar dina åsikter och erfarenheter. Men sedan har jag också träffat personer som beskriver sina tuffa ingenjörsutbildningar. Vore kul att veta mer om det och bli mer insatt.
      Många säger att universitetetsåren är frihetsåren, kanske sant..

  2. Hej!
    Jag gör ett skolprojekt om japanska ungdomar. Har ungdomarna mycket fritid? och vad brukar deras fritid att gå åt till?

    • Hej Gustav! Det är olika för olika ungdomar beroende av ambitioner och föräldrar som trycker på. Men man pluggar mer i Japan än i Sverige, speciellt i de lägre åldrarna.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s