”Rör inte vår rasism”

Ibland känner man sig lite naiv och dum, eller kanske bortgjord, eller missförstådd. Kanske har det att göra med att jag alltid tänker gott om människor. Jag ser inte världen i ont och gott eller svart och vit. Eller så bor jag bara långt ifrån Sverige, i en annan världsdel, och ser allt utifrån men ändå inifrån. Facebook har blivit mitt svenska fönster. Därför delade jag två bra artiklar som handlade om rasismen i Sverige. Den första var Jonas Hassen Khemiris artikel, och den andra Jasenko Selimovics artikel. Både speglade utifrån olika perspektiv, människor och verkligheter. Också olika dramaturgiska vinklingar, men båda beskriver samhället som en scen, en arena. Selimovic kom till Sverige, till den svenska scenen, samhället, som flykting i vuxen ålder, lärde sig svenska och Khemiri född i Sverige, svensk mamma och tunisisk pappa, gick på Södra Latin, uppväxt i Stockholm, olika människor olika liv också olika budskap och olika tankar att förmedla av innanför och utanförskap. Men jag kan inte låta bli att tycka att Khemiri är mer svensk i sitt sätt att skilja utanförskap och rasism, skolad och utbildad i Sverige, därför tror jag att hans text känns mer bekant, familjär och lättare att ta sig till. Det är Khemiris rikedom som författare, innanför och utanför samtidigt, och med kulturell skolning i en svensk idetradition och kontext, samt hans unika dramatisk skärpa, som gör hans text lysande och får oss att känna delaktighet samtidigt som han förmedlar ett politiskt budskap med styrka. Selimovic kommer vuxen som flykting till Sverige, hans resa är hans egen, hans kamp, hans inställning till det svenska samhället krävde att han valde att se sig som ansvarig och delaktig och inte som offer, för att kunna lyckas i det svenska samhället, gjorde han val som möjliggjorde hans integration i det svenska samhället. Val som jag som nu lever i en annan kultur och i en annan del av världen känner djup respekt och beundran inför.
Men på FB blev påhoppen otaliga efter upplägget av Jasenko Selimovic debatt inlägg. Och kritiken var skoningslös. Bland annat upplevde, speciellt andra medelålders vita män, att Selimovic använde härskarteknik eftersom han kallade Jonas Khemiri, min vän. I Sverige är det ovanligt att tilltala på detta sätt men i många andra kulturer mycket vedertaget. Selimovic lyfter upp människors individuella ansvar när man lever i ett samhälle där det råder konflikt mellan människors upplevelser och behov.
Det som är lite anmärkningsvärt är hur svenskt macho denna debatt är. Jag får känslan av tuppfäktning, inte alls av Selimovic eller Khemiri, utan av vänsterns intellektuella män runt omkring, ringarna på,vattnet tyckarna, oftast män ett fåtal kvinnor.
Men det som är viktigast är att inte låta vänstern ta monopol på kampen mot rasismen. Precis som med feminism och jämställdhet, är det viktig att här visa att kampen för människors lika värde kan föras lika mycket från ett liberalt håll. Och menar man allvar med att bekämpa rasism, och inte gynna Sverige Demokraterna, är det viktigt att vi liberaler inte tystas i vår analys och våra reflektioner av samhället. Det som är fascinerande är hur radikal och provocerande det liberala perspektivet är i Sverige. Men det är ännu mer märkligt att se hur svårt det är att hålla flera angreppsätt, vinklar, såsom individuella ansvaret och starka strukturers ömsesidiga påverkan av varandra, levande i debatten, samtidigt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s