Skolpolitiker – till godo eller till ondo?

Jag känner eller är bekant med många lärare, vilket är självklart efter tjugo års arbete i ungdomens tjänst. Många lärare har jag också mött och blivit bekant med via mina barn i skolan, sedan äldsta sonens skolstart, år 1995.
Men jag har aldrig hört ett sådant stort antal lärare säga att de vill lämna yrket, vilket gör mig uppriktigt ledsen, och orolig för framtiden. De som vill lämna yrket är både unga och gamla i yrket, och både duktiga,kompetenta och professionella. Anledningarna för att vilja lämna läraryrket, är olika, även om det finns gemensamma nämnare. Några nämner skolledningen som problemet, i såväl friskolor som kommunala skolor. Skolledningens utmaning är att entusiasmera och stötta lärare och få igång skolutvecklingsprocesser, vilket haltar betänkligt på många skolor, oavsett huvudmannaskap. Ett stort antal rektorer sitter idag på sina rum, hopade av pappersexercisen, och väljer bort att närvara i verksamheten. Rektorsrollen idag har mer karaktären av förvaltare än pedagogisk ledare, vilket är synd, för lärare behöver bli sedda, uppmärksammade i sin lärargärning. Lärare jobbar på golvet, rektors roll är att hjälpa läraren att orka, att inspirera läraren, kanske inte till stordåd, men till ett visionärt arbete, för att orka möta elever och utveckla sin verksamhet. Och rektorer behöver lyssna till lärarna för att förstå verksamheten, dialogen dem emellan är grunden för skolutvecklingens process.
En del nämner arbetsmiljön, som den stora anledningen, att säga upp sig från sin arbete som lärare. Arbetsmiljön för många lärare är bedrövlig. Stress, lokaler i förfall och tuffa tidsmarginaler. För många lärare är det svårt att styra sina tider. De flesta jobb med hög status har ofta ett gemensamt kännetecken, och det är möjligheten och friheten att styra sin egen arbetstid. Många tjänstemän kan smita ifrån ett tandläkarbesök eller ett läkarbesök, och arbeta in tiden under eget ansvar. Vilket är mycket svårt för lärare, med reglerad arbetstid över 37 timmar, alla fysiska besvär får vänta till loven!
Lärarjobbet har blivit mer utsatt för kontroll, regler och mer övervakat. Det finns en misstro. Jag kan inte låta bli att tänka på Göran Persson som i sina memoarer beskriver hur lärares status skall minskas, och lärare skall bli tjänstemän, som vilka som tjänstemän som helst. Som tur är har socialdemokraterna börjat en resa ifrån dessa tankar om kontroll av lärarna, och förakt för akademiker. Vilket är varmt välkomnat av alla, och positivt för skolan i dess helhet. Men dagens dokumentationskrav bottnar i dessa ideologiska tankar som har funnits inom vänsterrörelsen. Dokumentationskraven, tror jag inte har ökat kvalitén i skolan, jag har dock aldrig sett någon forskning i ämnet, men min erfarenhet som lärare är att ett bra möte med en elev ger mer en själva dokumentationen av mötet. Dokumentationskraven ger en illusion om handlingskraft, och ett bevis på att handling och åtgärder har vidtagits, iallafall på pappret. Pappret, dokumentet, är ett bevis för skolledningen, och kan visas upp för att få ryggen fri, och visa på handlingskraft och förmåga. Men är också ett bevis på misstro av lärare, och skolledning. Det blir lätt en misstroende-karusell, vilket bidrar till stress och minskat förtroende för lärare.
Kraven ökar också för mer underlag av de styrande tjänstemännen och indirekt av politikerna, och skapar en (illusionär?) känsla av inflytande och kontroll över verksamheterna.
Jag kände själv att jag som nybliven politiker plötsligt satt och skrek på mer och bättre underlag, vilket inte alltid är fel, såsom vid inrapportering vid frånvaro. Men
dokumentationen blir lätt vapen i händerna på politikerna, vid politiska debatter. Jag har varit med på möten i kommunfullmäktige när oppositionspolitiker har lyft fram misslyckade måluppfyllelser, med hjälp av overheadbilder och högt upprepat ”fy, skäms!” ett antal gånger. Då föreslår tjänstemännen raskt nya mål, som lättare går att uppvisa som positiva, vilket lite är tjänstemännens roll, inget fel med det. Statistik är vapen i händerna på politikerna, jag har sagt det förut. Men statistik förutsätter att någon, ute på fältet, ska bidra med inrapportering till underlaget, någon, vars tid hellre skulle kunna ha använts till undervisning, eller ett (odokumenterat) elevsamtal. För jag är övertygad om det har blivit en negativ bieffekt av dokumentationsivern, att spontana möten emellan lärare och elever har minskat, det är iallafall min erfarenhet som lärare.
Men min åsikt är att det räcker med de nationella styrdokumenten, som krav-ställare i verksamheterna. De kraven som finns där, är tillräckliga och lever man upp till dessa, då har man en bra och kvalitativ verksamhet att vara stolt över och tillfredsställd att få delta i. Vi kommunpolitiker behöver inte hitta på fler, det ger ingen bättre styrelse eller bättre inblick i verksamheterna, det är illusion som politiker. Bättre att besöka verksamheterna på plats, och få igång ett samtal med aktörer, elever, lärare och rektorer. Jag blev uppmanad av ansvariga tjänstemän på det kontor som är knuten till min nämnd att inte besöka verksamheterna. Anledningen var att det skulle förvirra rektorer och lärare. Jag bad om ett program att åka ut och besöka verksamheterna, iallafall, men det skedde inte. Till slut tog jag tag i det själv och mailade runt till alla skolor i kommunen och försökte organisera träffar och besök på ledig tid. Ute på verksamheterna var man väldigt positiva, och de besök jag hann att genomföra har gett mig mer än något politiskt möte i sammanträdesrummen i Skogsbo. Tyvärr blev jag sjuk och var tvungen att ställa in ett antal besök i början av maj, bland annat på Värmdö gymnasium, Lemshaga och Ösby skolan. Vilket var tråkigt. Besöken på skärgårdsskolorna, berörde mig mycket, men även alla andra möten med kloka och erfarna rektorer på plats ute i verksamheterna.
Summa summarum, bra lärare är viktigast för att skapa en bra verksamhet, rektor är också ganska viktig, men politiker kan ställa till mer än de kan bidra med om de inte lyssnar på de två föregående. Men det roligaste och underbaraste med skolan, är eleverna, jag saknar dem redan.

 

– Posted using BlogPress from my iPad

2 reaktioner på ”Skolpolitiker – till godo eller till ondo?

  1. Det lättaste sättet för rektorer och lärare att slippa dokumentation och rapportering är att leverera resultat på eller bättre än förväntan/ mål/ krav. När man misslyckas med det så får man i ala branscher mer överrock och kontroll. Bara att vänja sig vid vad alla andra branscher levt med i decennier, välkommen till realiteten för de allra flesta; du präntas göra ditt jobb.

  2. Kenneth Ehrnstedt, det vet ju säkerligen du som vägrar betala lön till anställda och slipper pappersarbete/dokumentation genom att kort och gott: skita i det.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s