Igår i DN läste jag en debattartikel som jag önskar att jag hade skrivit, länk, av Ingrid Hedström. Jag håller med henne i känslorna och analysen och – framförallt – om slutsatsen: monarki kan aldrig vara sann demokrati.
Jag känner respekt för Huset Bernadotte, jag vet att de är hårt arbetande människor. Men jag tycker konstitutionell monarki är förlegat, passé. Samtidigt som jag inte kan låta bli att ryckas med av flärd och aftonklänningar och röras till tårar vid nobelmiddagar. Ja, det erkänner jag, jag är torsk på ytan av monarkin, som en ”never-ending-story” men bedrövad av budskapet.
Vår nästnästa statschef är ofödd och redan utsedd men kommer aldrig väljas av någon..
socialliberal 