”A Natural Woman”

 Jag spolierade min (enda?) chans till att få gå på Nobelfesten, hösten 2001. Jag läste på Konradsberg, pluggade halvfart på min magisterutbildning och institutionen erbjöd oss studenter ett antal platser. Anledningen till att jag inte kastade mig över biljetterna var att jag var gravid. Inte vackert blommigt och rund gravid utan konstant illamående, svullen, kroniskt kissnödig och kände att jag inte skulle orka med en lång middag i festblåsa sittandes under en trappa. Men jag har ångrat det beslutet. 

Lena Andersson, en av DN:s ledarskribenter, skriver klokt om Nobelfestens befästande av könsroller länk. Hennes tes är att ”Kvinnlighetsrollen” är oförenlig med Nobelpris. Och att själva Nobelfesten iscensätter de könsbundna ordningar som gör mänskligheten ofri.

”Varje år på Nobelfesten kommer frågan upp varför så få kvinnor får priset och vad som bör göras åt det. Man kan tänka sig olika orsaker, som att kvinnans biologi gör att hon som sort är sämre på att tänka abstrakt och rationellt än män som sort, eller att män förtrycker och utestänger kvinnor. Jag föreställer mig att svaret på frågan snarare utspelar sig under själva festen. Nobelfesten är liksom sinnebilden för det problem man varje år påstår sig vilja lösa. Nobelfesten är könsrollsteaterns årliga höjdpunkt. Vart kön på sin plats och jämlikheten i isskåpet.”

Att ”vara” kvinna tar tid, tid att raka, att locka och att plocka. Och ska man förverkliga sig själv i arbetslivet tar det tid ifrån att mejsla fram kvinnan i dig.

Lena Andersson skriver vidare:

”De insatser som Nobelpris kräver kan nog sägas vara motsatsen till vad kvinnlighetsrollen kräver. Att spela den till fullo är att välja bort de delar av sig själv som kan leda till Nobelpris.”

Jag har suttit sidan om män i politiska sammanhang och lyssnat på kvinnor som har talat från talarstolen, och fått kommentarer viskade i örat om damen i blickfånget, hennes val av klänning, frisyr eller skor. Men väldigt sällan har jag upplevt något liknande gällande män i talarstolen.

Kvinnor kan upplevas för kvinnliga, eller för manliga, men har svårt att passa normen för politikerrollen. Undantag kanske är Angela Merkel.

Danmarks nya statsminister Helle Thorning-Schmidt är Danmarks första kvinnliga statsminister. Hon leder en koalitionsregering bestående av Socialdemokraterne, Socialistisk Folkeparti och Radikale Venstre samt med parlamentariskt stöd från Enhedslisten. I en intervju som jag hörde på P1 berättade någon som stod nära Helle T  Schmidt hur hon tog ett beslut att ”tona ner” sin kvinnlighet för att kunna nå dit hon är idag. Hon bestämde sig för att alltid sätta upp håret och bära mer ”könsneutrala” kläder.

Jag har skrivit om kvinnor och politik tidigare, kanske en ”röd tråd” i min blogg. I mitt eget parti har jag upplevt mycket stöd att vara kvinna och politiker och också stöd för att driva frågor om jämställdhet. Något som jag uppskattat är stödet jag har fått från kvinnliga och manliga politiker inom Folkpartiet på ledande positioner i Stockholm, i Riksdagen (min fantastiska mentor Nina Lundström) och även i Regeringen.

Men även om jämställdhetstanken lever och frodas i Folkpartiet och engagerar de flesta partiaktiva, från fritidspolitiker till topp-politiker, behöver frågan lyftas fram mer i partiet och aktualiseras och debatteras. Politikers uppgift är identifiera samhällsproblem och att analysera orsaker och konsekvenser och jobba för att åtgärda dessa.

Det kommer många rapporter om unga kvinnors psykiska ohälsa. Ett stort och växande samhällsproblem och en utmaning för oss politiker att ta oss an. Unga kvinnors psykiska ohälsa är till stor sorg för de drabbade men det är även en förlust för samhället i förlorade arbetsinkomster och välstånd. 

I Liberala Kvinnor i Stockholm sitter jag som adjungerad i styrelsen och jag uppskattar mötena och samtalen. Vi har inför nästa år bestämt oss för att jobba för att lyfta fram unga flickors ökade psykiska ohälsa. Och igår hade vi årets sista styrelsemöte, hemma hos mig på Värmdö, och vi pratade bland annat om vad vi var tvungna att välja bort för att hinna med att ”vara kvinnor” och politiker. Någon valde bort att shoppa kläder, någon att städa (tack ROT). Men det viktigaste är nog att leva i jämställda relationer, bra nätverk, förmåga att prioritera, söka stöd och hjälp.

One more…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s