Idag hade jag lönesamtal med min närmaste chef, i skolans värld; rektor. När jag uttryckte missnöje med mitt magra lönepÃ¥slag fick jag ett argument som kändes unket. Eftersom jag lägger ”mitt engagemang” pÃ¥ politiken tänker inte mina rektorer ”satsa pÃ¥ mig”?! Men uttryckte samtidigt att jag är fantastiskt duktig pÃ¥ det jag gör…?
För tillfället har jag tvÃ¥ elever som läser tvÃ¥ olika kurser individuellt för mig som jag inte fÃ¥r betalt för, men jag satsar pÃ¥ mina elever och stöttar, trots oviljan för ledningen att betala för särskilda prövningar. Jag var med mina elever i Italien pÃ¥ sportlovet., med mera…
Alla som är ytligt bekanta med mig vet hur jag brinner för mina elever och mina ämnen.
Jag älskar mitt jobb men….
Idag tappade jag förtroendet för en arbetsplats som jag spenderat 18 år av mitt liv. Och jag vet inte om det någonsin går att reparera.
Jag har blivit en skolhäxa.
socialliberal 
Ah, välkommen till SHR – SkolHäxornas Riksförbund. För att hÃ¥lla nere medlemsavgiften (som i mÃ¥nga Ã¥r legat pÃ¥ fyra kattklamp och en mardröm) sÃ¥ fÃ¥r man hÃ¥lla med egen kvast. Dammsugare gÃ¥r lika bra för den som sÃ¥ föredrar.
Den onsdagen den 11:e maj 2011 skrev
Numera aktiv medlem i SHR. Med kvast och pekpinne i högsta hugg. Jag är glad att vi är ett gäng, eller iaf två.. ;=))
Det var tråkigt att höra. Synd att det är alltid de duktiga som drabbas.
Dåliga chefer finns på många håll, dåliga politiker också. Trist när andra behöver drabbas av deras oförmågor.
Absolut – jag håller med dig. Det finns dock en skillnad, som förtroendevald frtidspolitiker behöver du inte vara sakexpert, därtill finns utredande tjänstemän och experter. Vilket inte innebär att kunskap och insikt i ett ämne inte är tillgodo och bidrar till större förmåga till granskning och bättre förankrade politiska ställningstagande. Däremot finns det ideologiska och politiska skiljelinjer i politik som skiljer mer än kompetens. Man röstar på politiska representanter inte sakexperter. Idag lyssnade jag på professor Sigbritt Francke som definierade bildning. Hon beskrev det som en trappa. Steg ett är ett läge där allt är svart och vitt, en ganska enkel tillvaro. Nivå, eller trappsteg två där kan man urskilja olika nyanser och olika sidor, ”å ena sidan och andra sidan”. Den sista nivån är den högsta bildningsnivån där man själv har uppnått en insikt om sin egen hållning, och kan vila i den samtidigt som man kan se att även andra uppfattningar råder… Det kanske också är en bra bild över en kompetent politiker.
Den onsdagen den 11:e maj 2011 skrev
Nu vet jag inte om jag syftade på någon särskild sorts politiker, utan mera konstaterade att det är trist när andra drabbas av inkompetens i ledningsfunktioner . Om du talar om Värmdö så tycker jag för egen del att det skiljer mycket mer i personlig kompetens än de ideologiska skillnaderna. Av 10 frågor kan skillnaden i kompetens vara 10-0 medan den ideologiska skillnaden bara finns i 5 av 10 frågor.
Vad gäller sakexpertis så behöver du inte vara sakexpert för att vara en bra chef eller ledare utanför politiken heller, skulle snarare säga att det är en fördel i de flesta fall om du inte är just det.
Men det är ju klart vanligare att man i politiken än i arbetslivet att man blir befordrad till sin inkompetensnivå eftersom sättet att tillsätta ledarbefattningar grundar sig på något helt annat i politiken, ett av politikens största problem om du frågar mig.
Jag motsäger dig gällande skolans värld. Misslyckat när en fritidspedagog är skolledare för gymnasielärare och när gymnasieläraren är chef på förskolan..
Kunskap är guld värt och aldrig en belastning men rätt kunskap för att leda och förstå en verksamhet, är i min åsikt en förutsättning för progression och utveckling av en skola.
Demokrati och principen om förtroendemandat är annorlunda än en verksamhetschef eller en chef inom privata näringslivet, olika kulturer och regelverk. En duktig politiker kan vara ideologiskt förankrad, duktig retoriskt, brinna och ha starkt engagemang, ha djupa kunskaper och insikter samt stark vilja till påverkan och förändring. Olika politiska kulturer föder fram olika politiska företrädare, dvs olika egenskaper tror jag premieras olika i de olika partierna, tror jag.. Sedan finns det här med genus och ledarskap.. men den frågan är stoor!
Det är intressant det här med där du motsäger mig, det är bara ni skolans värld och i sjukvården som fortfarande tror att man måste vara pedagog eller läkare för att leda en skola eller ett sjukhus, alla andra har släppt den villfarelsen. Ledarskap har inget med professionen att göra, det kan vara en fördel att kunna professionen men inte säkert.
Ett chefskap har mer krav pÃ¥ fackkunskaper men inte ens där är det särskilt ofta nödvändigt. Men som sagt skolan och sjukvÃ¥rden anser sig sÃ¥ ”speciella” att det är bara dom och ingen annan som kan leda verksamheten. Därav den oerhört lÃ¥ngsamma utvecklings- och förändringstakten organiskt inifrÃ¥n. De flesta förändringar sker istället utifrÃ¥n inte sällan genom mer eller mindre kunniga politikers försorg.
Din beskrivning av det politiska förstroendemannaskapet är också intressant, såklart föder kulturen fram olika sorters politiker, men inte bara kulturen, också interna maktbegär inom partier. I ditt parti på Värmdö har den som fick mest personröster minst att säga till om. Mest röster men ändå inget uppdrag, om det beror på andra egenskaper som inte premieras vet jag inte, men lite udda är det allt?
Nu ska jag inte kasta skit på er, det kunde varit vilket parti som helst, men nu var det ni. Vilket ideologi och kultur tycker du att det avspeglar? Just i det här fallet var det knappast en genusfråga.
Kämpa på med den korkade chefen förresten, hoppas det går bra.
Tack!