Lyssnade pÃ¥ skolministeriet pÃ¥ P1 ikväll som handlade om inkludering pÃ¥ vems uppdrag. Reportaget innehöll ett inslag frÃ¥n en specialskola som hette Eket och var för blinda och synskadade barn. En pojke som hette Albert och var tretton Ã¥r intervjuades – han älskade sin skola! Skolan innehöll 24 barn och ungdomar varav 12 var inneboende pÃ¥ skolan. Föräldrarna som intervjuades var nöjda. De tyckte att skolan anpassade sig efter ungdomarna istället för tvärtom, vilket de tyckte var fallet för dessa barn och ungdomar i den vanliga kommunala skolan. MÃ¥nga ungdomar upplevde utanförskap och ensamhet när de skulle inkluderas i den vanliga kommunala skolan. Ensamma i ett eget klassrum, socialt isolerade… Damen i programmet frÃ¥n skolinspektion sitter som chef för en stor statlig utredning som ska undersöka specialskolornas framtid. Hon var skeptisk till skolformen och föresprÃ¥kade inkludering i kommunala skolor eftersom hon upplevde att kraven sänktes pÃ¥ eleverna i specialskolan.
Frågan kvarstår- inkludering för vems skull?
socialliberal 
Damen från skolinspektionen verkar vara lite begränsad i sin kreativitet när det gäller alternativ för att lösa problemet.
Jag kanske inte återgav henne tillräckligt. Hon sa att hon ville att kommunerna skulle bli bättre på att möta barnens behov på hemmaplan och att resurser måste omfördelas och inte (enbart?) stödja statliga specialskolor utan omfördela resurser mer mellan kommunala och statliga insatser (Om jag förstod rätt). Hon har ett ekonomisk angreppssätt vilket antagligen är en del av hennes uppdrag. Hon uttryckte oro över att barnen inte fick tillräckliga kunskaper i de olika ämnena/kurserna. Du finner hela inslaget på P1 Skolministeriet inslg den 19 april finns på radiowebben. Det var mkt intressant.
Kanske inte, ska lyssna vid tillfälle. Men sänkta krav är ju ett förhållningssätt så det botas ju knappast med inkludering i hemskola, där är ju risken för låga förväntningar ännu högre beroende på bland annat lägre kompetens kring funktionsnedsättningar i allmänhet.
Jag tycker det här intressant. Idag verkar riktningen gå mot Inkludering. Exkludering väcker starka känslor. Men jag tycker att valmöjligheten är viktigt. Vissa barn trivs bra på Specialskolor och en del barn behöver sin familj och vill höra hemma i sin hemkommun i den skola som är vald. Kommuner kan dock ej erbjuda samma anpassning och val möjlighet som statliga Specialskolor. Handlar även om rekrytera personal.
Den onsdagen den 20:e april 2011 skrev
Inkludering i vad? Det här är ett modeuttryck skapat utan en tydlig definition, alla tolkar det på sitt sätt och då är det i princip värdelöst. Att inte gå i sin hemskola är ju inte nödvändigtvis exkludering, det är ju inkludering i ett annat sammanhang. Diskussionen leder ingen vart om man inte ser och tar tag i helheten. Funktionsnedsatta är alltid exkluderade i hela samhället, antingen genom striktare levnadsvillkor dikterade i LSS eller bara genom att det saknas en hörslinga eller att en offentlig lokal inte är tillgänglig. För skolans del borde fokus vara på att leverera sitt uppdrag på bästa sätt och om kommunen bestämt att det är fritt skolval så ska alla skolor kunna leverera annars är man exkluderade även från det fria skolvalet. Det är så lätt att snacka men det är leveransen som räknas, jag är för fria val av skola, men då måste också den politiska ledningen ta konsekvenserna av detta och då måste man prioritera, hårt.
Jag håller med Inkludering känns lite grann som ett luddigt politiskt modeord. Samtidigt upplever jag att frågan lyfts i och med begreppets popularitet…. Kanske lite löjligt men så fungerar media och ordens makt. Frågan handlar dock om kvalitet i lärandemiljön och tillgång till och stöd till kunskap och så småningom delaktighet i samhället. Jag läste en sammanfattning av forskningen angående Inkludering i forskningsmagasinet 360 dagar. Finns mkt att ta del av.
Den torsdagen den 21:e april 2011 skrev