Lyssnade på skolministeriet på P1 ikväll som handlade om inkludering på vems uppdrag. Reportaget innehöll ett inslag från en specialskola som hette Eket och var för blinda och synskadade barn. En pojke som hette Albert och var tretton år intervjuades – han älskade sin skola! Skolan innehöll 24 barn och ungdomar varav 12 var inneboende på skolan. Föräldrarna som intervjuades var nöjda. De tyckte att skolan anpassade sig efter ungdomarna istället för tvärtom, vilket de tyckte var fallet för dessa barn och ungdomar i den vanliga kommunala skolan. Många ungdomar upplevde utanförskap och ensamhet när de skulle inkluderas i den vanliga kommunala skolan. Ensamma i ett eget klassrum, socialt isolerade… Damen i programmet från skolinspektion sitter som chef för en stor statlig utredning som ska undersöka specialskolornas framtid. Hon var skeptisk till skolformen och förespråkade inkludering i kommunala skolor eftersom hon upplevde att kraven sänktes på eleverna i specialskolan.
Frågan kvarstår- inkludering för vems skull?
Damen från skolinspektionen verkar vara lite begränsad i sin kreativitet när det gäller alternativ för att lösa problemet.
Jag kanske inte tergav henne tillrckligt. Hon sa att hon ville att kommunerna skulle bli bttre p att mta barnens behov p hemmaplan och att resurser mste omfrdelas och inte (enbart?) stdja statliga specialskolor utan omfrdela resurser mer mellan kommunala och statliga insatser (Om jag frstod rtt). Hon har ett ekonomisk angreppsstt vilket antagligen r en del av hennes uppdrag. Hon uttryckte oro ver att barnen inte fick tillrckliga kunskaper i de olika mnena/kurserna. Du finner hela inslaget p P1 Skolministeriet inslg den 19 april finns p radiowebben. Det var mkt intressant.
Kanske inte, ska lyssna vid tillfälle. Men sänkta krav är ju ett förhållningssätt så det botas ju knappast med inkludering i hemskola, där är ju risken för låga förväntningar ännu högre beroende på bland annat lägre kompetens kring funktionsnedsättningar i allmänhet.
Jag tycker det hr intressant. Idag verkar riktningen g mot Inkludering. Exkludering vcker starka knslor. Men jag tycker att valmjligheten r viktigt. Vissa barn trivs bra p Specialskolor och en del barn behver sin familj och vill hra hemma i sin hemkommun i den skola som r vald. Kommuner kan dock ej erbjuda samma anpassning och val mjlighet som statliga Specialskolor. Handlar ven om rekrytera personal.
Den onsdagen den 20:e april 2011 skrev
Inkludering i vad? Det här är ett modeuttryck skapat utan en tydlig definition, alla tolkar det på sitt sätt och då är det i princip värdelöst. Att inte gå i sin hemskola är ju inte nödvändigtvis exkludering, det är ju inkludering i ett annat sammanhang. Diskussionen leder ingen vart om man inte ser och tar tag i helheten. Funktionsnedsatta är alltid exkluderade i hela samhället, antingen genom striktare levnadsvillkor dikterade i LSS eller bara genom att det saknas en hörslinga eller att en offentlig lokal inte är tillgänglig. För skolans del borde fokus vara på att leverera sitt uppdrag på bästa sätt och om kommunen bestämt att det är fritt skolval så ska alla skolor kunna leverera annars är man exkluderade även från det fria skolvalet. Det är så lätt att snacka men det är leveransen som räknas, jag är för fria val av skola, men då måste också den politiska ledningen ta konsekvenserna av detta och då måste man prioritera, hårt.
Jag hller med Inkludering knns lite grann som ett luddigt politiskt modeord. Samtidigt upplever jag att frgan lyfts i och med begreppets popularitet…. Kanske lite ljligt men s fungerar media och ordens makt. Frgan handlar dock om kvalitet i lrandemiljn och tillgng till och std till kunskap och s smningom delaktighet i samhllet. Jag lste en sammanfattning av forskningen angende Inkludering i forskningsmagasinet 360 dagar. Finns mkt att ta del av.
Den torsdagen den 21:e april 2011 skrev