Skolprat

Detta bildspel kräver JavaScript.

Mycket har hunnits med under vårt skolbesök i Italien, som lider till sitt slut. Nu på eftermiddagen är några kollegor med eleverna på en guidad tur – ”ännu fler kyrkor!” – emedan jag har fått ett par timmar för att jobba undan och försöka hinna med ett snabbt blogginlägg. Söndagen spenderades med kollegor  i Congliano. Vi grillade i trädgården hos en kollega och nyfunnen vän och med andra kollegor och deras familjer. Mycket skolprat och jämförande av lektionsplaneringar i timmar…

Sedan hem för lite förberedelser och arbete innan måndagmorgonen. Intensivt tempo men roligt.

Jag blev ombedd att förklara och utveckla mina tankar från blogginlägget Omvärldsperspektiv, angående inkludering och uppförandebetyg.

Ibland kastar man upp tärningen och ser vad som faller ner. Tänk om..tänk nytt.. våga utmana givna ”sanningar”.. Detta är inställningen bakom utveckling och fröet till kreativa lösningar. Ibland behöver man tänka vidare, man behöver vända och vrida på sina idéer. När man är utomlands så märker man också vad man som är ens ”heliga kor” , oftast både på gott och ont.

Inkludering handlar om gemenskap och tolerans. Om man har varit klasskamrat med någon med en störning eller handikapp under gymnasietiden och lärt känna varandra, är det kanske lättare  att anställa någon man känner och man kan se bortom handikapp,  eller utvecklingsstörning. (eller för den delen, hudfärg, kön, etnisk bakgrund.) 

Till exempel Olle som är klasskamrat med Elsa med Downs Syndrom. Under skoltiden har han lärt sig en del om hur människor med Downs fungerar, men han har också lärt känna en människa bakom diagnos och mänskliga etiketter och kan därför tänka sig att anställa Elsa i sitt cateringföretag i framtiden. En hypotes om vad inkludering kan leda till. Eller är det en dröm… i så fall är det min dröm.

Uppförandebetyg är laddat.. och en synnerligen kontroversiell fråga. Jag tycker att en signal måste sändas till elever om deras ansvar över gruppens välbefinnande. Och över deras ansvar över sitt lärande…

4 reaktioner på ”Skolprat

  1. Fair enough, man måste få utveckla färdigt i huvudet. Ditt ”Olle” exempel backar jag upp helt och hållet, men kanske har du fel farhåga. (jag gör nu Olle till en fiktiv person ifall han finns på riktigt) Att Olle över tid ska gilla och acceptera Elsa är inget konstigt alls, så funkar 99% av alla ungar. Utmaningen är större med Olles lärare och Olles föräldrar är min erfarenhet.
    Betyg i uppförande kan vara eller inte vara, det svåra är vem som ska bestämma vad som är ett bra uppförande och vilket uppförande som leder till vad.

    • Hej K – Den diskussionen om vad som är ett bra uppförande och vilket uppförande som leder till vad – den diskussionen skulle jag vilja se i klassrummen med elever, i lärarrummen och på lärarhögskolan. Det gäller att få igång den..

  2. Principen är absolut rätt – önskar att alla lärare ställer upp på den. Normalt tar förändringar i skolan tio år. Inkludering och de effekter du beskriver måste komma snabbare än så. Barn är otroligt hjälpsamma och de förstår mer än man tror redan när de är sju år.

    Sen måste politiken hjälpa till med resurser för stöd – och det kämpar vi för.

    • Tack för kommentar Margareta! Politik är ett Marathon inte ett gatulopp(utom i vissa delar av världen!). Skolan är en långsam och trög institution, tar tid att förändra och påverka. Men skam den som ger sig.
      Hälsar Amie

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s