Titta utanför Sverige när det gäller skolutveckling. Jag har lärt mig så mycket på mina utlandsresor, både med och utan elever. Det viktigaste är skolbesöken och samtalen med kollegor och elever.
När jag har suttit med på lektioner och lyssnat, spenderat timmar i utländska personalrum, ätit middag med utländska kollegor och deras familjer – och pratat skolor, och undervisning i timmar. Jag har gjort det i Paris, under takåsar, till klockan har slagit fyra på morgonen. Jag har gjort det i Bulgarien, Ungern (där jag har snott ett helt lektionsupplägg rakt av som jag ofta använder )Spanien och många gånger i Italien…
Jag hade aldrig blivit lärare om jag inte hade spenderat många timmar som skolelev i USA. Där finns mina inspiratörer. Där finns mina personliga förebilder. Men också mina mer proffessionella (äldre och mogna) förebilder som Monroe.
Den nationella skoldebatten känns bitvis infantil, och tröttande. VEM kan inspireras att bli lärare i Sverige idag 2011? Samtidigt, jag lovar, det är ett fantastiskt yrke men jag vet inte om vi i vårt land kan ge de bästa förutsättningarna att utöva det… Och det är en sorg, för alla.
Sannerligen, det är ett fantastiskt yrke!
Ping: Skolan i världen « You're no different to me
Varför skulle vi inte kunna?
Ping: På väg.. | socialliberal