Statsbärande alternativ

Under större delen av 1900-talet var Socialdemokraterna det statsbärande partiet i Sverige. Man hade en tydlig idé om förändring från det som varit där begrepp som välfärd och folkhem var tongivande i förändringsarbetet. Under efterkrigstiden hade Sverige, mycket tack vare att landet varit förskonat från krig, unika ekonomiska möjligheter att förverkliga den Socialdemokratiska visionen om välfärd och alla oavsett klass och ekonomiska förutsättningar. De socialdemokratiska ledarna agerade Landsfader. Den borgliga oppositionen stod för ett tydligt alternativ som i stora delar pekade tillbaka mot något som varit förhärskande tidigare.

Alltså: Socialdemokratin stod för förändring och utveckling framåt, medan oppositionen stod för bevarande och tillbakagång mot det som varit.

Från valet 2006 har den borgerliga Alliansen varit statsbärande i Sverige. Man har en tydlig idé om förändring från det som varit där begrepp som arbetslinje och valfrihet är tongivande i förändringsarbetet. Förändringsarbetet leder bort från passivitet och inskolning i bidragsberoende och mot bättre möjligheter till jobb och vilja att anställa. Alliansens ledare och tillika statsminister agerar Landsfader (SVT igår, den 2 september klockan 20.00 i Agenda valspecial).

Den socialdemokratiska oppositionen står för ett tydligt alternativ som i stora delar pekar tillbaka mot något som varit förhärskande tidigare.

Alltså: Den borgerliga Alliansen stor för förändring och utveckling framåt, medan oppositionen står för bevarande och tillbakagång mot det som varit.

Nya tider ställer nya krav. Efterkrigstidens Sverige krävde en viss typ av förändring och politiska initiativ. Efter oljekrisen och ökad global konkurrens har dessa krav förändrats. Denna förändring stavas idag Alliansen. Men miljö då? Står inte Miljöpartiet för de moderna visionerna i vårt postmoderna samhälle? Miljöfrågorna blir allt mer centrala och ibland behövs drastiska krafttag för att åstadkomma förändring. Miljöpartiet har många kloka idéer men brister i tre avseenden:

1.       Brist på pragmatism, en del förslag ser goda ut på ritbordet men är inte praktiskt genomförbara. Exempel på detta är hastig avveckling av kärnkraften.

2.       Brist på verklighetsförankring, en del förslag blir kontraproduktiva då man ser mer till än till konsekvens. Exempel på detta är Förbifart Stockholm som totalt sett skulle minska utsläppen.

3.       Brist på omdöme när det gäller val av partners. Jag skulle välkomna De Gröna in i Alliansen (skolpolitiken skulle kunna vara en stöttesten).

Trevlig fredagkväll!

PS: bildkälla wikipedia

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s