Var slutar vår internationella solidaritet?

Idag har jag bedrivit valkampanj på hemmafront med partikollegor på ”Porslinets dag” i Gustavsberg. Jag har haft många spännande samtal med både medborgare och företrädare från andra partier. Jag har till och med träffat Mumintrollet och haft ett underbart samtal med Harry och Saga fem år gamla som längtade till måndag morgon för då börjar förskolan igen. Dagen har varit Inspirerade och Lärorikt. Men min blogg ikväll handlar om solidaritet, internationell solidaritet. Solidaritet med kvinnor, män och barn i andra delar av världen.

Det talas mycket om solidaritet med natur, djur och mellan rika och fattiga, viktiga frågor allihopa. Men alldeles för sällan har det talas om internationell solidaritet i den här valrörelsen. Kanske är det oviktigt för någon som kandiderar till kommun- och landstingsfullmäktige att ta upp frågan om internationell politik men det förklarar varför jag stödjer FP:s tydliga utrikespolitik och varför utrikespolitiken är viktigare än någonsin i vår globaliserade värld.

Ikväll vill jag skriva om Afghanistan. Om jag levde där kunde jag inte vara politiskt aktiv eller yrkesaktiv och min dotter hade inte kunna gå i skolan. Därför är det min skyldighet och rättighet att ta upp Afghanistan.

Bakgrunden är den att internationella ISAF-styrkan agerar i Afghanistan sedan 2001 på mandat från FN, enligt resolutionerna 1386 (2001), 1510 (2003) och 1890 (2009). Uppdraget syftar enligt dessa resolutioner till att:

– Minska förmågan i upproret mot den demokratiskt valda regeringen

– Stödja och utveckla Afghanistans egna möjlighet att garantera säkerheten i landet.

– Stödja och främja förbättringar i ledning (governance), infrastruktur och socioekonomisk utveckling.

 ISAF är ett säkerhetsuppdrag, till skillnad från tidigare fredsbevarande insatser i FN:s regi. Skillnaden består i huvudsak i att ISAF, utöver det direkta humanitära arbetet, är bemyndigat till offensiva insatser för att fullgöra uppdraget enligt FN-resolutionen. ISAF består av drygt 80 000 militär och civil personal från 42 länder. USA bidrar med mest resurser och står för ca 58 % av de medverkande i ISAF. Värt att notera är att fem medverkande länder är muslimska stater.

Uppdraget är uppdelat i tre huvudområden:

– Säkerhet

– Återuppbyggnad och utveckling

–  Organisation (Governance)

Organisationsarbetet sker med hjälp av civila rådgivare och praktiska insatser från ISAF. Även Återuppbyggnadsdelen stöds av aktiva insatser från ISAF via civila rådgivare. Främst arbetar dock ISAF på detta område med att säkerhetsåtgärder i syfte att möjliggöra för olika hjälporganisationer att kunna utföra sitt arbete.

Säkerhetsarbetet har debatterats mycket i Sverige, där man från vänstern vill avveckla den svenska insatsen omedelbart. De Rödgröna har nu enats om att börja montera ner den svenska organisationen inom ISAF 2011, för att vara helt ute ur landet 2013. Jag har hört fem argument för varför vi ska dra oss ur ISAF och varför det är fel med en internationell militär närvaro i Afghanistan.

1.       Militär insats är ineffektiv, man skulle kunna hjälpa afghanerna bättre genom att satsa på civila insatser.

2.       Militär insats motverkar sitt eget syfte. De fristående hjälparbetarna vill inte ha någon internationell militär närvaro kring sina insatser.

3.       Militär insats är att gå i USAs ledband då hela insatsen är en del av USAs aggressiva utrikespolitik, som i förlängningen syftar till att stärka den egna positionen.

4.       Militär insats leder till att oskyldiga civila afghaner dödas och skadas för livet.

5.       Militär insats är av princip alltid fel.

När man argumenterar för att pengarna skulle vara bättre spenderade på civila/humanitära insatser har jag hört jämförelsen att en svensk soldat i Afghanistan kostar som 100 lärare eller sjuksköterskor. Den jämförelsen haltar på flera punkter. Dels kan man inte jämföra kostnaden för en svensk soldat med vad en afghansk sjuksköterska tjänar. En sådan jämförelse skulle förutsätta att det finns utbildad personal direkt tillgängligt för ändamålet. Det huvudsakliga felet i argumentationen är dock att de humanitära insatserna inte vore möjliga utan militär närvaro som garanterar säkerheten. Till dess den demokratiskt valda afghanska regeringen kan garantera säkerheten för medborgarna är den internationella närvaron nödvändig. En sådan närvaro inkräktar på afghanernas integritet, men alternativet är talibanskt terrorvälde.

 När jag hör att flickskolor attackeras med giftgas är jag stolt över att Sverige bidrar till att bygga ett rättssäkert och demokratiskt Afghanistan där alla kan ta del av grundläggande mänskliga rättigheter.

De jag gjorde i Gustavsberg idag kan jag fortfarande inte göra Kabul..

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s